Lp Tjejernas Illo   Reg.nr: s 44892/91 Född: 1991-05-29 Död: 2000-08-19 E: Korad Preztiges Cito U: Korad Passat Tanni Uppf: Gunilla Åsberg, Ås Ägare: Inger Jacobson

Illo föddes i Ås (Östersund) och kom till oss 8 veckor gammal. Jag hade förmånen att vara med både vid parning, under havandeskapet, få förlossningen inspelad på video samt följa valpkullen för att slutligen välja min första egna hund.

Kullen skulle heta på ”I”, så hon fick namnet ”Illo”. Det är samiska och betyder ”glädje”! Det kom att bli ett passande namn för denna hund.

Namn: Illo är samiska och betyder "glädje".

Personlighet: Illo var precis som sin mamma, Passat Tanni, en dam. Hon skulle behandlas med respekt, annars fick man en blick som inte var särdeles fördelaktig, om man så säger.

Med Illo började jag min tävlingsbana. Många hundkurser gick jag och många blev lydnadstävlingarna (närmare bestämt 14 st) innan vi hade ett Lp i lydnadsklass 1. Illo var nämligen ganska lågtempererad, så jag fick gasa upp henne som attan precis innan jag gick in på lydnadsplanen. Men trots det så valde hon alltid att nolla ett moment, men valde för spänningens skull lite olika moment varje gång. Men skam den som ger sig! Till slut fick vi vårt Lp!

Med Illo vaknade även mitt intresse för räddningshundutbildningen. Vi gick kurs i Östersund samt åkte på ett antal sommarläger i Rosersbergs ruinområde. Dessa sommarläger var alltid oerhört roliga och utvecklande. Illo fick snabbt smeknamnet ”Duracell”. Hon gick i sitt lugna travtempo från första dagen till den sista, medan de andra hundarna gick i full fart i början för att sedan ”dö” mot slutet av veckan. Men om man klockade Illo så var hon ändå en av de snabbaste! En klok hund!! Tyvärr klarade hon aldrig slutprovet och Räddningsverket fick klara sig utan henne.

Mentaltest: Godkänt mentaltest (199p).

Lydnad: Illo hade ett Lp 1 samt 2:a pris i lydnadsklass 2.

Bruks: Godkänd lägre klass sök.

Jakt: Eftersom jag var ganska hund-ovan så förstod jag aldrig att man ”måste” ha en jakthund för att jaga. Illo var jättebra på att påvisa älgar och att apportera skogsfågel (om det inte var för mycket snö. Då fick jag allt hämta den där pippin själv, tyckte hon.)

Drag: Vi körde mycket drag, men inga tävlingar. Illo var den perfekta barn-draghunden. När man trillade så kom hon tillbaka så att man kunde ta linan igen. Sen började hon skritta, ökade försiktigt till trav för att sedan (kanske) galoppera. Illo kunde man skicka före med fikapulkan och ett ”gå till bilen”. Då stod hon vid bilens baklucka när man kom dit. Klok hund!

Utställning: 1:a pris i valpklass men därefter 0 pris pga. gravt överbett. (Domaren kunde inte bestämma om det var ”en underutvecklad underkäke eller en överutvecklad överkäke, men de passar då inte ihop”.)

Avel: Tyvärr inte, pga. HD samt bettfel.

Illo var en UNDERBAR hund, vän, kamrat, familjemedlem och livskamrat. Hon fick sluta sina dagar sommaren '00, i en miljö där hon trivdes bäst: i skogen, bland träd och pinnar. Hon blev 9 år och jag saknar henne fortfarande! Illo ligger begravd i Pajala.

Tack Illo för att jag fick vara din matte. En bättre första hund kunde jag inte ha önskat mig! Dina tassmärken finns kvar i djupet av mitt hjärta. Jag glömmer dig aldrig!