Nyheter 2009

lördag, 19 december
Trots att det inte är så mycket snö ännu så envisas Maj-Britt med att motionera hundarna med sparken. Hej vad det går, över stock och sten, pinnar och barr! Det är ju inte ljust så långa stunder på dan, så det blir pannlampa på! I mina ögon ser det livsfarligt ut, men hundarna älskar det och hörs yla i starten. Två laikor och en schäfer framför en ihopsnörd spark, då går det undan!
Web-Inger

onsdag, 16 december
Blizz blev först ut bland små B:na! Att lägga sig på röntgenbordet och fotografera sina höfter (HD) och armbågar (ED), alltså. Preliminärt såg det mycket bra ut och vi väntar nu med spänning på resultatet från SKK.
Web-Inger

fredag, 11 december
Vi gratulerar SJ(lö)Ch Bjärvarnas Dalle, "Zorro", till championatet! Små B:nas pappa!
Vad var det vi sa! ;-D
Web-Maja

måndag, 23 november
Så var det dags för Raijas första löshundsprov på älg. I flera år har vi tränat, från skogsträning som valp till vuxen, inkallningsövningar, kontaktövningar etc. för att hon skall kunna fungera väl i skogen. Många är de mil av trampande i älgmarker med och utan bössa osv. osv. Ja, man kan ju hålla på länge att skriva, men nu var det alltså dags att visa vad Raija går för.
Hösten har ju varit lite knepig vädermässigt. Hela oktober har det varit väldigt skarpt i skogen, i alla fall i de skogar där mina tilltänkta jaktprov skulle gå av stapeln (är anmäld till 2 st). Tilltänkta datum har frusit inne, men till slut kom en av mina domare och jag överens om att "nu kör vi"! Det enda jag var nervös över var att det inte skulle finnas några älgar i skogen. "Ingen fara,", sa domaren, "här är gott om älg!" Skönt!
Sov inte mycket på natten, ville ju inte missa väckningen. Gick upp 04.00, rastade valpen och försökte sen få Raija ur sängen. Hon bara morrade åt mig! Snacka om morgontrött! Försökte förklara för henne att vi skulle till skogen och jaga älg, men hon trodde inte på mig. Efter en del lock och pock släpades hon ut på en pinkrunda (vägrade att kissa) och sen åkte vi norrut. Mötte domaren i en i förväg bestämd vägkorsning och körde in på en låååång skogsbilväg. Parkerade bilen och så startade provet, dvs. vi gick in i skogen och efter en stunds koppelpromenad/uppvärmning strök jag kopplet och släppte iväg henne.
Skall inte skriva om hela provet i detalj, men resultatet blev: 0 pris! Orsak: Ingen älg! Precis det jag var mest nervös för. Men Raija jobbade jättefint hela dagen, sökte och sökte. Jo, en älg hittade hon och ställde en kort stund men sen skenade den iväg med STORA steg. Hon hade inte en chans att få stopp på den i den stundtals knädjupa kramsnön. (Det snöade nästan hela dagen och var ca +2 grader.) Men vi hade en mycket trevlig dag i skogen, med domare Anders Malmström. Domaren gjorde verkligen allt för att hitta älg, men man kan inte bestämma över naturen. Raija hittade ett älgkadaver (björnriven i höstas) och försåg sig med en smakbit. Vi hade även en fin tjäderhöna i toppen av en tall, men precis när jag skulle ta ett kort på den så flög den iväg. Jo, vi såg även spår efter ripa och tjäder, men inga älgspår. Så provet avslutades strax före skymning (vid 14-tiden).
På vägen hem, efter ca 15 min körande, var det färska älgspår över vägen. Ytterligare ett par minuter senare sprang det 2 ungdjur över vägen. Gissa jag svor!!.... Ja, ja, så är det!
Lång var vägen hem och trött var jag (Raija sov så att hon snarkade där bak). Men hem kom vi till slut. Nu är det bara att ladda om. Vi har 1 prov kvar..... Håll tummarna!
Web-Inger

fredag, 20 november
Första älgen efter ståndarbete rapporterade idag Bacchus husse in. Det bidde en fin liten kalv. Vi lyfter på hatten och gratulerar Bacchus och husse Daniel!
Web-Inger

Bacchus med sin första älg på stånd.

söndag, 8 november
Även denna förlängda helg har vi befunnit oss i stugan och skogen med våra hundar. Och även denna helg var Katarina och Blizz med oss. Tyvärr hade vi inte så mycket tur. Det var näst intill kliniskt rent i skogen, så när som på ko med kalv som Blizz lyckades hitta och ställa i ca 10 minuter på fredagen (hon är en rackare på att hitta älg!), men sen lessnade de och drog iväg in på Kronans marker. Och så renar, förståss....
Några som däremot hade lite mer tur var Arca. Hon hittade en stor fin tjur på sina marker som hon ställde i 30 minuter, ca 300m från Lenas pass. Sen kom lillsyrran Bella och skulle hjälpa till... Då blev tjuren sur och gick sin väg. Husse Tommy var på väg, men hann inte fram. Synd!
På väg hem fick vi ett samtal från Maria. Hon var överlycklig för Barro hade idag skällt lodjur. De (jag tror att hon sa 3 st) hade flytt upp i ett träd. "Han skällde så att ögonen höll på att trilla ur!" Barro har kommit igång med ordentliga skall på älg så även husse Niklas var nöjd med helgen. Nu blir det till att söka licens för lodjur! Spännande!
Web-Inger

lördag, 7 november
Helt plötsligt händer det... Det piper till i telefonen och återigen är det ett trevligt meddelande från en valpköpare. Denna gång var det Beyla och husse Jens som varit och hälsat på i skogen. De var några jägare, och hundar, så de delade upp sig i 2 lag och gick genom såten från var sitt håll, men det var tomt. När de (nästan) hade avslutat gick en av hundarna iväg in i skogen igen. "Det är väl rådjur", sa föraren. Beyla drog efter och inte långt senare kom hon ut med 2 vildsvin. Skyttarna tog var sitt vilket resulterade i en doublé. Gissa om både husse och Beyla var stolta efteråt. En fin film fick vi tillsänt i mobilen. Gissa hur många gånger vi spelade den.... Vi lyfter på hatten och gratulerar till Beylas första (men säkert inte sista) vildsvin!
Web-Inger

söndag, 1 november
Akela är sjukskriven! Efter lite jakt i Jämtland återkom Akela till husse med en sönderskuren trampdyna. Så nu väntar en sjukskrivningsperiod som vi hoppas blir så kortvarig som möjligt. Djuren väntar!
Web-Inger

fredag, 30 oktober
Idag föll Bacchus första älg, en fin liten kalv. Vi lyfter på hatten och gratulerar!
Web-Inger

Bacchus och Daniel med Bacchus första älg.

söndag, 25 oktober
Det går ont nu! Åkte upp till Pajala redan i fredags morse för att jaga lite älg (älgkalv). Tog med oss Katarina och Blizz. Vädret har varit mulet, kring noll grader och mycket skarpt före. Det blev skor på för samtliga hundar!
I fredags hittade Blizz troligtvis någonting för då drog det iväg och vi fick vänta vid bilen ett bra tag innan hon kom tillbaka.
I lördags hittade Akka och Raija en förskrämd ekorre högt uppe i ett träd. Vi såg även spår av vad vi tror var en mårdhund. Vi såg även lite halvfärska älgspår, men inga djur.
Idag var det mest ren i markerna. Ja, det är bara hem och jobba igen och ladda om inför nästa gång.

Fick även ett MMS från Barro som idag gjort ett mycket lyckat eftersök på älg. Kalven var påskjuten igår, men den hunden som gick på eftersöket lyckades inte hitta den. Då får man kalla in det tunga artilleriet... Barro! Efter ett fint upptag gick han lugnt och fint i spåret, med vissa avbrott då han markerade blod. Till slut, efter 2-3 km i all möjlig och omöjlig terräng, hittades kalven. Den var då död. Grattis Maria och Barro, till ett mycket fint arbete! All er träning gav resultat när det väl gällde!
Web-Inger

"Här ligger den, matte!"

måndag, 19 oktober
Nu har även Beyla skickat sin första älg till de sälla jaktmarkerna! Efter ett förföljande fram till en sjö, som älgen simmade över, fick hon gå runt sjön för att sedan fortsätta förföljandet av älgen på andra sidan som sedan avslutades med ett välriktat skott. Vi lyfter på hatten och gratulerar! Efter alla dessa fina videofilmer som Beylas matte och husse skickat till oss under vintern och hösten så är vi inte förvånade att Beyla skulle få till det så fort jaktsäsongen nere i södern väl bara kom igång. Och vi fick rätt! Och det lär nog inte vara den sista älgen. Eller vildsvinet heller för den delen!
Web-Inger

söndag, 18 oktober
Idag är det bättre jaktväder, kring 0-grader och stigande. Mitt på dagen ska det vara flera plusgrader, så snön borde bli mjukare och därmed tystare.
Vi började med att gå in i en ungskog. När jag hunnit in ett tiotal meter från skogsbilvägen så hör jag Akka skalla. Enligt GPS'en har hon ståndskall på andra sidan ungskogen i kanten mot ett hygge.
Nu är snön bättre än i går, men fortfarande är ytan krispig. Det går en traktorstig genom ungskogen ut till hygget som jag följer. Traktorstigen går ut i hygget 50 meter ovanför Akkas ståndskall. Mellan hjulspåren, där snön ligger lite högre, har snön hunnit bli lite mjukare. Så bitvis går det att smyga riktigt ljudlöst. När jag är 70 meter ifrån så ser jag fortfarande varken hund eller älg. Det är så pass tätt. Att gena genom ungskogen är uteslutet, snön är för hård där. Så jag bestämmer mig för att hålla mig till traktorstigen och försöka nå hyggeskanten.
Ungefär en 20 meter från hyggeskanten kan jag se var Akka är och jag kan ana älgen. Jag är 60 meter ifrån nu. Akka och älgen är nu vid hyggeskanten, inne i ungskogen. Nu är snön igen hårdare mellan hjulspåren.
Jag bestämmer mig för att försöka smyga genom ungskogen på "tre ben". Sakta, sakta och mycket försiktigt lägger jag tyngd på "ett ben" åt gången. Lite krasande blir det, men håller Akka bara igång sitt skall så kan det gå.
När jag kommit en tio meter så ser jag buken och ett framben på älgen. Då tystnar plötsligt Akka och jag kan ana älgen som en mörk skugga som drar i väg mot skogsbilvägen. F-n! Så nära ändå!
På GPS'en ser jag att Akka följer älgen i en vid båge runt mig, korsar mitt spår och går i medvind norrut, buktar och korsar skogsbilvägen och stannar. Akka skallar igen! Kul! Men nu är jag på fel sida om vinden!
Det positiva är att på skogsbilvägen kan det finnas en möjlighet att ta sig fram relativt ljudlöst men då finns risken att älgen får vittring på mig. Men, man kan ju alltid försöka. Någon gång kan man få lite tur med sig.
På väg tillbaka mot skogsbilvägen så hittar jag spåren efter älgen, som är ensam, och Akkas spår. Lite synd för vi har bara kalv kvar på tilldelningen i Pajala. Nåja, om jag kommer till så får jag skjuta med kameran istället.
Nere på skogsbilvägen så börjar jag röra mig sakta efter vägen mot ståndet som är en 150 meter bort, 50 meter in i skogen. Det går hyfsat ljudlöst. Då och då tystnar Akka, och jag tänker att nu står älgen blickstilla och lyssnar efter mig, bara inte Akka tycker att älgen är tråkig och släpper nu. När jag är en 70 meter ifrån så har älgen hört eller känt vittringen av mig och rusar i väg igen. Men nu stannar den inte utan fortsätter in på grannlagets marker. Där verkar det vara tryggt för älgar! ;-) Akka släpper ganska snart och kommer tillbaka med, som jag ser det, ett stort leende.
Web-Maja

Om ni undrar var jag har varit i helgen så var jag och Onni i Nynäshamn och tävlade räddning (inoff lag-SM). Vi har sökt människor i en nedlagd cementfabrik; i kalkbrott (inkl. vatten och vass); med Sjöräddningen fick Onni, jag och min lagmedlem/säkrare Kurt söka av 4-5 öar från Sjöräddningens båt (i regn och kuling...) för att sedan peka ut vilken ö det fanns människor på, gå iland och söka vidare; koppelsök på Nynäs Petroliums fabriksområde (samtidigt som utryckningsfordon körde runt med blåljus ett par meter ifrån oss); eftersök i skogen samt lydnadsprov.
Onni har varit helt suveränt duktig och jag är stolt som en tupp över henne!! Sen flög vi hem igen, Onni och jag, trötta men nöjda med vår insats!
Lika bra gick det inte för vårt lag som helhet. Vi kom 5:a. (Jag tror att vi föll på säkerheten.) Och vi som hade som mål att vinna.... Gör om, gör rätt!
Web-Inger

lördag, 17 oktober
Äntligen jakthelg! Denna helg är jag i Pajala med både Akka och Raija. Tyvärr så har den snö som föll tidigare i veckan blivit till skarp och krispig skarsnö vilket gör det helt omöjligt att röra sig tyst. Men både jag och hundarna var ivriga och ville i väg. Fint väder är det också, sol, hög himmel, vindstilla och några minusgrader.
För hundarnas skull tänkte jag att vi går bara en liten sväng så inte tassarna far så illa. Det är ju en jaktdag även i morgon! Jag tänkte gå på norrsidan om ett berg, norrut mot byn, men hundarna drog iväg västerut.
På GPS'en såg jag att Akka gjorde en stor lov tillbaka, i långsam fart, in framför mig. Hon stannade upp en bit framför mig, tittade på mig och fortsatte sen in i en gammal gran- och lövskog. Jag stod still och väntade så hon skulle hinna söka av innan jag rörde mig.
Efter någon minut kom de första skallen. Kul! Men, hur ska jag göra för att närma mig ljudlöst? Ta av kängorna!!??
Nä, nu räcker det! Marken var inte frusen under snön och var ganska så blöt. Så jag hade nog frusit ordentligt innan jag lyckats komma tillräckligt nära ståndet. Men tanken dök ändå upp i mitt huvud. Nä, jag behöll kängorna på!
Lyckades ändå komma ganska nära, 70 - 80 meter från ståndet så tystnar det och jag ser på GPS'en att det drar i väg bort från mig.
Jag går upp på en rågång och väntar in hundarna. Raija kommer in från väster. Var hon har varit har jag ingen aning om! Men, hon ser ut som hon har sprungit långt. Man borde ha GPS på båda hundarna!
Antagligen blev Raija kvar i väster med något intressant medan Akka fick upp spåret på älgen hon senare ställde.
På GPS'en såg jag att Akka följde älgen in en bit på grannlagets marker där hon släppte.
När även Akka var tillbaka började vi gå mot skogsbilvägen och åter mot bilen. Akka hade bara fått något skavsår på en av tassarna och Raija var nästan helt fri från skav. Så det ska nog funka med ett släpp även i morgon.
Web-Maja

söndag, 4 oktober
Denna helg har vi haft besök av Blizz med husse & matte. Vi jagade 2 långa pass både lördag och söndag och hundarna gick fint. Blizz hade ett långt förföljande efter, vad vi gissar, en älgtjur (vi inspekterade upptagsplatsen och där var fejat och uppsparkat). Hon fick dock släppa och strax efter det hon kommit tillbaka hörde vi skott från samma håll. Var det månne älgen som föll för grannlaget?
Raija hade skall på en stor, fin tjädertupp, men den lurade oss ännu en gång. (Hade jag bara haft hagelbössan i stället för min .308 så hade den nog fått placera sig på julbordet!)
Akka gick ett pass på lördagen, men var inte riktigt fräsch så hon fick vila söndag.
Web-Inger

lördag 3 oktober
För 4:e gången skickade Alpha idag en älg till de sälla jaktmarkerna (förutom de som han har skickat till passkyttar). Efter ett fint ståndsarbete, direkt på upptaget, fick husse avsluta med ett välriktat skott, till bådas glädje. Vi lyfter på hatten och gratulerar! Husse Gösta berättade även att Alpha kommit med ko och kalv till honom på passet i veckan. Husse sköt kalven på 1½ m håll!
Web-Inger

lördag, 26 september
Även i Posjärv verkar älgarna vara lite springiga, men pappa Igor lyckas ändå få stopp på ett några, i alla fall nog länge så att skytten hinner både lyfta bössan och trycka av. Detta är den 3:e för i år. Vi lyfter på hatten och gratulerar!
Web-Inger

Pappa Igor med årets 3:e älg.

fredag, 25 september
Idag föll Barros första älg! Efter ett upptag ca 600m från husse kom han med ko, kalv och en liten 4-taggare. Så fort tillfälle gavs så sköt husse lill-tjuren och Barros första älg har nu gått till de sälla jaktmarkerna! Vi lyfter på hatten och gratulerar!
Strax efter meddelandet från Barro kom ett härligt SMS från Aylas matte, Maria. Hon berättade att Ayla igår hade rusning efter björn i upp till 35 km/tim, genom alla pass runt jaktmarkerna. Och idag är det ståndskall på älg igen, tillsammans med gamla gubben Musti (ÖL). Husse är med, men tydligen ligger resten av jaktlaget hemma i björnfrossa!
Web-Inger

Barros första älg, en 4-taggare.

onsdag, 23 september
Maj-Britt/Akka och Katarina/Blizz åkte idag till våra bortre marker för att se om de kunde få upp lite älg. Det brukar bli heldagsutflykter! Själv blev jag hemma som valpvakt. Akka och Blizz jobbade mycket fint hela dagen, men inga djur. På kvällen återvände KH/Blizz till Luleå igen. Jobbet väntar!
Web-Inger

tisdag 22 september
Nästan hela dagen bestod av styckning av älgarna som vi skjutit tidigare, men Katarina och jag hann ändå ut en kort sväng på eftermiddagen med Blizz. Spår av älg men inga djur.
Web-Inger

måndag, 21 september
Ånyo kommer det ett SMS, denna gång från Aylas matte; "Ring Ayla om ni vill lyssna vad den lilla banditen berättar om den stora tjuren!" Strax efter kom en bild på Ayla med skjuten älg. Den stora tjuren visade sig vara ko och kalv. Vi lyfter på hatten och gratulerar!
Idag kom Katarina och Blizz på besök i stugan. Blizz har nu återhämtat sig väl och är pigg och kry igen.
Web-Inger

Ayla med nedlagd älg. Kompisen Sissi närmar sig försiktigt.

lördag, 19 september
Vi har en infiltratör i gruppen! Någon måste meddela älgarna var vi passar och varifrån hunden/hundföraren går! Hur små såt vi är tar, och hur många passare vi än ställer ut, och hur tätt vi passare än står så rusar älgarna förbi oss. Idag var det jämten Tex som blev ifrånrusad både på förmiddagen och på eftermiddagen. Men djur finns det!
Vi gjorde ett tidigt avslut idag, vid 15-tiden, då alla hade en hel del "vardagligheter" att fixa med. Trodde vi... Mitt i vedklyvningen så ringer mobilen; "Tag er bästa spårhund och kom. Jag har skjutit på en tjur!", löd Jörgens order. På med alla jaktkläder igen, pannlampa, reflexväst, spårsele och lina och, så klart, Onni. Hon är solklart vår bästa spårhund. Jag litar på henne till 110%! Full fart in i skogen och till skottplatsen. Klockan var över 18 och det började skymma. Möttes där av Jörgen som var rasande. "Jag sköt liggande med stöd! Om detta var en bom så tar jag vinkelslipen och kapar bössan!", sa han. Jörgen visade åt vilket håll älgen hade gått och vi började spåra. Över en bäck gick spåret och det var bara att konstatera att mina vadhöga Lundhagskängor inte räckte till. Inte ens gummistövlar hade räckt! Det var bara att se glad ut och trampa ut i vattnet. Ja, ja, så är det. Älgen går ju inte alltid bara på torra stigar i skogen! På andra sidan bäcken blev det ett litet tappt. Jag hade 3-4 "medhjälpare" i rygg som alla spred ut sig för att "hjälpa till" att hitta spåret igen, i all välmening naturligtvis. Det var inget lätt jobb för Onni att i detta virrvarr av utspridda människor försöka göra ett spårarbete. Till slut sa jag till med den skarpa rösten att "antingen spårar hunden eller så spårar ni, men inte alla samtidigt!" Då tvärstannade alla. (De har nog aldrig hört mig säga till på skarpen.) Lät Onni göra en stor upptagscirkel och så sög det till i spårlinan och vi var på spåret. "Jag vill ha 2 skyttar med mig!", sa jag och Maj-Britt och Jörgen kom upp i rygg. Det var nu mörkt och spårarbetet utfördes med pannlampa. Onni jobbade vidare. Jag såg på henne att hon höjde sin beredskap och blev mer på sin vakt. Plötsligt låg tjuren där! En fin, stor 14-taggare. Död! "Här är den!", ropade jag och öste sedan beröm över Onni. Vilket fantastiskt arbete hon hade gjort under dessa förutsättningar. Det var denna älg som Akka och Tex hade motionerat genom sina förföljanden och hasbitanden. Sedan var det "bara" att ta ur den, hämta traktor, transportera den till slaktboden och hänga upp den. Vid midnatt var vi färdiga, ja helt färdiga! Och då var det lite sent för att börja laga middag, men det blir en dag imorgon också. Hoppas att kängorna hinner torka.
Web-Inger

fredag, 18 september
Älgar finns det! Med det gäller att få fram dem till någon med bössa.... Idag fick Akka gå ett pass, med Maj-Britt. Vi gick genom en såt och plötsligt fick Akka upp något. Det bar iväg en bit och sedan buktade det tillbaka, över en bäck. Där släppte hon. Maj-Britt upplevde att det rusade lite konstigt, så hon gick tillbaka för att kika på spåren, där Akka hade släppt. Det visade sig vara 2 djur. Strax efter gick det ett skott. De två älgarna hade gått åt varsitt håll och denna hade gått ut på en myr där en av våra passare stod. Och det var det sista den älgen gjorde....
Blizz har nu piggnat på sig och äter och dricker som hon ska. Katarina tog en promenad med henne, varpå hon tog upp lite älg-vittring och försökte gå efter. Tur att hon satt fast i kopplet! Hon ska nog ta det lite lugnt ett tag till. Men det visar att hon definitivt är på bättringsvägen! Skönt!
Web-Inger

torsdag, 17 september
På väg ut till ett pass sprang vår jaktledare nästan på en vilande, stor älgtjur. Den rusade yrvaket upp och drog iväg i full fart. Akka stod just redo för släpp och var inom kort lös. Hon jobbade sig igenom området metodiskt, och plötsligt drog hon iväg. Eftersom jag kan följa Akka på min telefon (Tracker live) så satt jag på mitt pass och tittade fascinerat på kartbilden och såg hur det drog iväg. Det gick 20-32 km/tim! Akka förföljde ett par km för att sedan återgå till Maj-Britt. Tänkte att Akka kanske var för ung för att klara av en stor älgtjur själv och behövde lite understöd. Tog bilen för att hämta Raija, som understöd till Akka. När jag kom åter hade redan älgen gått ur "vårt" område, men Raija fick ändå gå igenom det aktuella området för att verkligen kolla att det var så. Även om det även denna gång inte blev någon älg i frysen så var det nog så spännande!!
Efteråt berättade en passkytt att "det" som passerat var en stor älgtjur som gick i galopp med Akka mycket tätt bakom, ivrigt nafsandes mot älgens hasleder. I full älg-galopp! Och jag som trodde att hon var lite för vek och ung för en stor älgtjur....
Web-Inger

onsdag, 16 september
En av fördelarna med att vara uppfödare är att man får små mysiga SMS och MMS från valpköparna lite då och då. Detta SMS kom från Tobias/Skogsgudinnans Boris;
"Hej! Blev en bamsegrävling för Boris inatt. Efter att han skällt på en annan först, under en sommarstuga... med gäster i, som kom ut vettskrämda. Hur man nu kan va rädd för lill-Boris?"
Återigen lyfter vi på hatten och gratulerar Boris/Tobias till ytterligare en grävling. Tar de aldrig slut därnere?
Web-Inger

tisdag, 15 september
"Jag fångade en räv idag..."
Eftersom jag är "valpvakt" så kunde jag inte följa med resten av laget till våra marker som ligger lite långt bort från närmaste väg. Och eftersom en i vårt jaktlag har lite besvär med ett knä så beslutade vi oss för att jaga i byn.
Tyckte att det var Raijas tur att få jobba. Vi gick igenom en såt, men där var tomt. Vi omgrupperade och jag såg att Raija fick upp något. Lät henne rulla iväg och någon minut senare var det fullt ståndskall, ca 100m från mig. Det här måste vara storälgen!! Det var ett herrans liv i skogen, det brakade och knakade, men stod fast på ganska samma ställe. Gick ut på en kraftledningsgata, om de skulle komma ut där. Plötsligt blev det alldeles tyst. Hade hon blivit sparkad av älgen???? Jag smög mig närmre, och närmre. Till slut såg jag Raija, stående böjd över något på marken. Var det en tjäder? Jag gick närmare; en räv. Mycket död! Meddelade min passkytt att älgen var en räv (!). Sen fortsatte Raija och jag genom såten.
En stund senare var det dags igen. Passkytten meddelade att han hade sett en räv springandes, med Raija strax efter. Efter en stund försvann hon från pejlen. Hade ingen kontakt på 26 minuter. Gick till slut till området där jag senast hade haft kontakt. Ropade, och till slut så kom Raija. Jättelycklig! Precis när jag skulle koppla henne så sprang hon iväg med minen; "Häng med!", så jag hängde med. Hon ledde mig fram till ett jättestort rävgryt, så stort att det skulle kunna varit ett litet björnide. Jag säger bara; "Vem behöver en borderterrier när man har en laika?"
Web-Inger

måndag, 14 september
Vår lilla bandit Ayla har idag efter 5 minuters arbete skickat en älg till de sälla jaktmarkerna. Ja, det verkar räcka med en fikapaus för att få skjuta älg för den tiken! Vi lyfter på hatten och gratulerar Ayla och Peter!
Nu har i alla fall säsongens första älg fallit för Alpha. En stolt husse meddelade att Alpha nu verkligen är på G. Vi lyfter återigen på hatten och gratulerar.
Blizz mår fortfarande lite tjyvens men har druckit lite vatten och ätit lite Recovery. Benet är fortfarande svullet och sårigt. Vi avvaktar och håller tummarna att hon snabbt tillfrisknar.
Barro har idag skällt ko och kalv, meddelar en lycklig matte. Själv var hon för långt ifrån för att komma till skott.
Web-Inger

söndag, 13 september
Tog samma område som igår, nu med jämthanen. Han tog upp något uppe på berget och än rusade det hit, än dit. Han jobbade på i 3-4 timmar för att sedan "ge upp" och återkomma till husse. Han var då helt slut. Men några skall hade vi inte hört. Var det månne björn han hade varit efter? Han slocknade så fort han kom i bilen. Själv satt jag på pass långt från händelsernas centrum och frös. Så gjorde även Maj-Britt. Hon kom sedan till mig och vi gjorde upp en värmande eld. Skönt!
Raija fick gå på eftermiddagen. Hon jobbade jättefint, men ingen älg.
Idag har även Alpha gjort bra ifrån sig. Det blev visst några älgar fällda pga. honom, men inte på stånd (om jag förstod det rätt). Husse Gösta var dock nöjd! Vi lyfter på hatten och gratulerar!
På kvällen ringde Katarina. Blizz har haft 2 fina upptag idag samt gått på ett eftersök i flera kilometer. Vi lyfter på hatten och gratulerar! Tyvärr kom Blizz åter efter 2:a upptaget (efter eftersöket) med ett svullet ben och successiv allmänpåverkan, så det blev full fart till Djursjukhuset. Benet röntgades för att utesluta frakturer, men diagnosen blev: ormbett!! Nu väntar strikt vila ett par veckor. Ormbett kan vara förrädiska, men vi håller alla våra tummar och tår!
Web-Inger

Aj, vad ont det ser ut. Stackars Blizz!!

lördag, 12 september
Förmiddagspasset gick jag med Raija. Hon jobbade på jättebra, men ingen älg.
På eftermiddagen tog vi samma område som i torsdags, nu med Akka. Denna gång drev vi med 2 man + hundekipaget söderifrån (sydlig vind). Själv satt jag på ett pass i torn. Plötsligt hörde jag ett jäkla flåsande och närmar sig gör ett gäng älgar av olika storlekar. Tyvärr var det så tät terräng där de kom så jag kunde inte komma till skott, bara räkna att det nog var 3 st. De kom i trav/galopp, troligen tryckta av drevet. Meddelade på radion och Maj-Britt och Akka kom dit inom 30 min. Satte Akka på spåret och hon tog det direkt. Hon stördes dock ut en del då spåret nu gick rakt igenom en renflock. Tog upp det igen på andra sidan renflocken och släpptes till slut. Hon hamnade återigen bland en massa renspår och vi fick avbryta. Återigen kom älgarna undan. (På kvällen gick det dock några skott i grannlaget. Vad det dessa älgar, måntro?)
Web-Inger

fredag, 11 september
Nu har köttet fått hänga tillräckligt så det var dags för styckning. Efter lottning av högarna så var det bara att bege sig hemåt för att ta hand om köttet, paketera, märka och mala det som skulle bli köttfärs. Sen ner i boxen. Hundarna fick en välbehövlig vila.
På kvällen samlades vi och åt Helges fantastiska älgköttsoppa, nedsköljt med lite öl och någon snaps. Det blev dock en tidig kväll för alla. Vem orkar festa när vi har varit uppe sedan 04.00 och trampat runt i skogen i en hel vecka?
Web-Inger

torsdag, 10 september
Jagade på förmiddagen. Själv satt jag på ett öppet, blåsigt pass och frös. Det enda jag såg och hörde var, återigen, renar. Träffade ordföranden i samebyn när han kom på sin 4-hjuling med en lapphund på flaket. Han stannande och pratade en stund. De skall nu samla ihop sina renar inför helgen. "Låter bra!", sa jag.
Maj-Britt gick med Raija som jobbade på bra, men ingen älg. Däremot tror vi att Raija hade björnvittring i sitt område, för hon kortade ner söken något och höll sig lite närmre Maj-Britt under en period. I det området såg Maj-Britt en hel del färska björnspår. Däremot tog hon upp en tjädertupp, men det var inte den jakten idag.
På eftermiddagen tog hela jaktlaget ledigt för att låta markerna vila lite. Vi passade då på att åka till Lena och Tommy i Nuuksujärvi/Kangos för att höra hur deras älgjakt gått. Ronja och Bella har jobbat på bra, men Arca har skurit sig i en tass och får vila ett tag till (inget allvarligt). Ingen älg skjuten ännu för dem.
Web-Inger

onsdag, 9 september
Jagade på ett annat område idag, så att det förra skulle få vila lite (och förhoppningsvis fylla på sig). Trots bra hundarbete från både Akka och Raija (var för sig) så fann de ingen älg.
På kvällen roade sig lilla Unna med att bita en laika. Skämt åsido, Akka har tagit rollen som barnflicka.
Web-Inger

Liten schäfer biter stor laika.

tisdag, 8 september
Efter år av "torka" verkar det nu spruta älgar i skogen! Vi ser dagligen flera älgar, men det är inte alltid så lätt att komma till skott. En kviga passerade mig på mitt pass, men jag missade anläggningen (för mycket kläder) och då den kom i trav så hade jag bara 1-2 sek på mig innan den åter var inne i skogen, så när jag hade gjort en ny anläggning var kvigan borta. Men det är väl det som gör älgjakten spännande; älgen har verkligen en chans att komma undan!
Maj-Britt gick genom en stor såt med Akka, men i det området fanns mest ren. Samerna har sagt att de skall börja samla in renarna, men långsamt går det! Det är renar överallt, vilket gör det extra besvärligt när vi har 3 unghundar som behöver jagas in på älg!
Web-Inger

måndag, 7 september
Som Gert Fylking säger; ÄNTLIGEN!!!! Efter nästan 1 års väntan är det älgjakt igen. Med pick och pack och 4 hundar åkte vi igår till stugan för att jaga och förhoppningsvis fylla upp frysen med lite kött och få lite välbehövlig vila. Ja, vila och vila... upp kl.04.00 (efter en natt där jag varit ut med valpen på kiss-turer en 2-3 ggr) och ut i skogen. Men med ett trevligt jaktlag glömmer man snabbt världen utanför och blir verkligen "här och nu".
Idag fick Maj-Britt skjuta en tjur. Snacka om team-work. En ung jämthane som vi har i laget hade tagit upp den och tjuren sprang förbi en passkytt. Passkytten sköt 2 skott varav minst ett träffade. Hunden fortsatte förföljandet och hade omväxlande ståndskall/gångstånd. Ekipaget gick en cirkel runt mig och pulsen steg. Sen blev det fast stånd igen. Då kom hundföraren och gick in på ståndet. Älgen buktade då ut på vägen igen mot Janne (som bommade 1 skott) och rakt mot Maj-Britt. Hon fick stopp på den med ett välriktat skott mot ryggraden och därefter ett avfångningsskott i halsen av Janne som anslutit. Därefter återstod urtagning, transport och upphängning.
På eftermiddagen fick Raija gå ett släpp, men inga fynd. Bra start på veckan!
Web-Inger

Av Maj-Britt (och jämten Tex) nedlagd älgtjur.

torsdag, 3 september
Nu är det slut på friden, Unna har anlänt! Bits fram och droppar bak.
Web-Maja

lördag, 29 augusti
Ännu ett trevligt telefonsamtal från Boris husse, Tobias, som meddelade att ytterligare 2 grävlingar har fått sätta livet till (7 stycken i år!). Boris har nu även börjat utöka sitt sök, vilket givit resultat i form av nya grävlingar att skälla på. Inatt skall de ut igen...
Web-Inger

torsdag, 27 augusti
Så var då äntligen även uppskjutningen avklarad för i år. Där vi jagar måste vi skjuta upp "bronsmärket" varje år. Maj-Britt och jag hade dock missuppfattat det. Vi trodde att det var 3 serier av 4 som skulle vara godkända. Vi har tränat och skjutit upp nu i flera dar, men alltid missat något skott. Idag fick vi veta att det är 3 serier på ett kalenderår som gäller! Nu hade vi kastat remsorna på tidigare serier, men remsan från tisdagens serier hade jag liggande hemma, så det var bara att skicka hem Maj-Britt och hämta den så behövde jag bara skjuta 1 godkänd serie till. Sen var det klart! Maj-Britt fick till 3 serier i följd i tisdags (sköt silver, påpekar hon!), så hon var redan klar. Men nu har vi lärt oss det också!
Web-Inger

onsdag, 26 augusti
Att få rapporter från valpköpare är underbart. Ännu mer spännande är att få filmer i posten. Idag kom en film från Beyla med familj. Jens och Beyla hade varit ute i skogen och letat lite spännande djur att jaga. Beyla hittade en yngre älgkviga som hon "lekte" med, dvs. skällde på och gjorde lite lekinviter. Kvigan verkade dock föga intresserad och gjorde lite utfall då och då. "Jättekul!", tyckte Beyla och flyttade sig smidigt undan. Beyla jobbade jättefin och "drog ut" älgen på vägen och mot husse. Helt fantastiskt att se! Jens filmade och filmade, ända tills älgen gjorde ett utfall rakt emot honom (egentligen mot Beyla) så att han fick hojta till. Då sprang den iväg och filmen var slut. Det var många tillfällen till skott på den filmen. Vänta bara när älgjakten startar nere i södern....
Web-Inger

lördag, 22 augusti
Nu har vi, Maj-Britt och jag, även lyckats klara av "Björnpasset" i vårt annars mycket späckande schema. Vi hade uppskjutning igår. Då fick vi även materialet som skulle läsas igenom till idag och frågor att besvara. Fattar inte att alla hann, när halva gänget dessutom gick ut på björnjakt tidigt imorse.... Gick igenom svaren till alla frågorna idag och blev sedan godkända på kursen. Så nu har vi även lite mer kunskap om björnen.
Web-Inger

lördag, 15 augusti
Idag var Barro till Junsele och skällde ut björnarna i hägnet där. En av björnarna blev lite sur på Barro och dammade till i nätet med hela ramen så det sjöng om det. Men Barro bara vände om och skällde tillbaka. Maria var mycket nöjd med Barros beteende, även om han enligt provprotokollet inte blev godkänd. Men det var han inte ensam om. Alla utom 1 hund blev underkända, även de hundar som det skjutit flera björnar för. Resan resulterade i inbjudningar till björnjakt, då fler hade sett Barros fina uppträdande. Nu är det bara 1 vecka kvar till björnpremiären....
Web-Inger

söndag, 2 augusti
Inte nog med att Boris jagar för fullt, han har dessutom varit på sin första SÄK-utställning i Karlskoga idag. Det gick strålande! Fick ett 1:a pris i jkl, Ck samt BIM! Vi lyfter återigen på hatten och gratulerar denna lilla terrorist. Han är inte bara en bra jakthund, han är snygg också! Om jag känner din husse rätt så kommer du att få gå ut på ytterligare grävlingsjakt som belöning!
Web-Inger

lördag, 1 augusti
Äntligen jaktstart, på grävling! Tidigt på morgonen ringde Boris husse, Tobias, och berättade lyckligt att de hade varit ute på grävlingsjakt på natten. Tobias hade förberett sig noga, tagit fram GPS:en m.m. Skulle bara lägga ut den på bron för att starta igång den, men då kunde inte Boris vänta längre utan smet ut. Han drog ett varv runt huset och sedan till skogs. Det dröjde inte länge förrän Boris hade ståndskall. Ca 200m från huset föll nattens första grävling. När det var avklarat satte husse på GPS:en och gjorde ett släpp till. Det resulterade i en lite mindre grävling som, efter ett mindre slagsmål med Boris, förpassades till grävlingshimlen. Bra jobbat, grabbar! Vi lyfter på hatten!
Web-Inger

söndag, 26 juli
Något som vi anser vara mycket viktigt, även för en jakthund, är bra mentalitet. Av den anledningen genomförde Skogsgudinnans kennel idag en mentalbeskrivning hund (MH) för A-laget och små B:na. Vi hade fått låna F21's mentalbana, vilket vi var mycket tacksamma för då denna är inhägnad....
Sex hundar beskrevs. Vi gick i åldersordning och började med Raija (3 år), därefter Skogsgudinnans Akka, Arca och Ayla (2 år) samt Skogsgudinnans Bella och Blizz (1 år). Naturligtvis hade vi regn hela dagen. Regnet började när jag gick med Raija och slutade precis när vi var klara med Blizz.
Sammanfattningsvis var vi mycket nöjda med resultatet! (Individuella resultat återfinns i Hunddata/Avelsdata.) Alla hundar engagerade sig väl i uppgifterna, var nyfikna och reagerade på liknande sätt i de olika situationerna. Mycket positivt var att alla hundar hade mycket fina avreaktioner, vilket vi anser vara mycket viktigt.
Ett stort TACK vill jag framföra till bedömaren Anna Granström, testledare Anna Jonsson, figuranterna Anneli Hanno, Lena Tamrell samt Peter Sundberg för att ni satte av en hel söndag till detta. Jag vill även passa på att tacka familjerna till Arca, Ayla, Bella och Blizz som gjorde denna dag möjlig för oss att utvärdera vårt avelsresultat. Ett speciellt tack till dig, Katarina, som hjälpte mig med arrangemanget så att denna dag blev möjlig att genomföra. TACK!
Nedan följer bilder som visar de olika momenten.

1) Kontaktvillighet = hundens förmåga att ta kontakt och besvara kontakt från främmande människor.

Bella hälsar glatt på testledaren Anna.

2) Lek 1 - beskriver hundens reaktion i samband med en föremålslek samt villighet till dragkamp.

Arca leker först med Tommy.... ..sen bollar Anna och Tommy med leksaken....

Därefter leker testledare Anna med Arca... ... och har en liten dragkamp.

3) Förföljande och gripande - beskriver hundens lust att förfölja och gripa ett rörligt byte.

Blizz ser bytet och sätter av efter det. Bytet dras mellan de röda blocken i zick-zack.

"Titta matte, jag fick det!" "Kom med det!", ropar matte men Blizz tvekar lite.

4) Aktivitetsnivå - beskriver hundens reaktioner när inget händer (passivitet).

Raija och Inger står och hänger i 3 minuter.

5) Avståndslek - beskriver hundens förmåga till aktivitet/samarbete med främmande person på avstånd.

Mitt i bilden syns en figur i grå cape. Ayla är måttligt intresserad.

6) Överraskning - testar hundens förmåga att agera i en överraskande situation.

Ayla flyr när overallen flyger upp. "Vad var det där?"

"Det måste jag kolla!"

7) Ljudkänslighet - beskriver hundens reaktioner i samband med överraskande ljud.

Raija funderar vad det var som skramlade så.... ...och går fram och kikar/nosar.

8) Spöken - beskriver hundens reaktion inför hotfulla föremål som långsamt närmar sig.

Bella undrar vad dessa vitklädda figurer gör i skogen. "Jag sätter mig här och väntar!"

"Får jag gå och hälsa nu?" "Vi hälsar på den andre också!"

9) Lek 2 - beskriver om hundens reaktioner har förändrats sedan starten.

"Ja, då leker vi igen då, matte!", säger Akka.

10) Skott - bedömer hundens reaktion i samband med skottlossning. Bedöms både i aktivitet och passivitet.

Skottprov under lek. "Matte, det skjuts därborta!"

Genomgång - Efter varje hund var det genomgång av beskrivningen.

Anna Granström går igenom Bellas reaktioner med matte Lena. Fikapaus under presenning.

måndag 20 juli
En av sommarens härliga hundaktiviteter är att få bada med sina hundar. Ikväll var vi och hälsade på Blizz med familj. Tog då en tur ner till Luleå älv och lät våra hundar simma lite. Nu är det ju ganska långgrunt i älven, så Micke och Maj-Britt fick gå ut en lång bit innan det blev simning av. Men håll med om att det ser ljuvligt ut?!
Web-Inger

Bad i Luleälven. Fr.v. Akka, Raija, Micke, Onni, Maj-Britt.

tisdag, 7 juli
Vi har nu anlänt till Vårgårda och schäferkennellägret. En hel vecka med hundträning, hundsnack, och hundar. Härligt! Men ej att förglömma: i Vårgårda har vi även vår lilla valp; Akela. Ja, lilla och lilla... valp och valp.... Akela har nu hunnit bli 2 år och är inte alls så liten längre. Hennes familj bjöd in oss på middag och rundvandring i deras nya, stora hus. Häftigt! När Akela inte springer runt i det stora huset så har hon en egen hundgård, tillsammans med mallekompisen Isa. Vi åt en fantastisk middag (grillat, trots regn) och pratade hundar och jakt. I vardagsrummet har de nämligen en stor björnfäll, med huvud. Den björnen har Stefan fällt när han var till Kanada och jagade. Gissa om han fick berätta den historien och visa bilder från resan! För Akela har det redan fällts både älg och vildsvin, men om det blir någon björn för henne återstår att se. (Det är ju lite dåligt med björn kring Borås!) När det inte är jaktsäsong så kör Jessica lite lydnad med henne på brukshundklubben. Exteriört är Akela en riktig snygging och det är svårt att inte bli kär! Se själv!
Web-Inger

Jessica & Akela. "Visst är jag snygg!" Akela och Maj-Britt i "residenset".

måndag, 6 juli
Från Vaggeryd i Småland passerade vi min bror i Skåne innan vi styrde kosan upp mot Halland och ett besök hos Beyla. Vi anlände sent på söndag kväll, bjöds på fika och blev sedan guidade till deras jaktstuga för övernattning. WOW! En jättefin liten stuga ute i skogen. Där hade de tänt ljus och marschaller, bäddat, ställt in frukost i kylen och även ställt in en stor korg med mousserande vin, öl, tilltugg m.m. Vi kände oss som vi hade hamnat i värsta lyx-sviten! Somnade ovaggade och vaknade med ljuset. När vi tittade ut genom fönstret så möttes vi av en underbar utsikt bestående av en liten sjö och skog. (Omgivningen såg vi ju inte i mörkret när vi kom.) Åt en härlig frukost, rastade hundarna (och såg Gudruns förödelse i skogen/kalhyggen) innan vi packade ihop och åkte tillbaka till Beyla med familj. Tillbringad en stund med dom och njöt av Beyla. Hon är lika go´ och glad som Blizz, som vi har omkring oss hemma i Luleå. Tog en massa bilder på Beyla, men hennes glada rörelsemönster gjorde att det var svårt att få några riktigt bra bilder på henne. Några fick jag dock till och dom presenteras nedan. Sen fortsatte resan norrut igen.
Web-Inger

Beyla med Evalinah och Jens. Åh, hon står stilla!!! Ta ett kort!

"Tack för att ni hittade så fin familj till mig!", säger Beyla. "Du kan också få en tack-puss, Maj-Britt!"

"Här kommer jag!"

söndag, 5 juli
Från Nora bar det av söderut, till Vaggeryd och Bacchus med familj. Även denna lilla valp hade vuxit upp till en härlig hane med mycket kraftfullt ansikte. Men det hade han ju redan som valp. Husse Daniel tog emot oss hemma hos hans föräldrar. Det bjöds på fika och naturligtvis blev det en hel del hund- och jaktsnack. Bacchus (Daniel) har ju även en tax att hålla rätt på, och Daniels föräldrar har ytterligare en tax samt en stövare. Så här är det full fart hela jaktsäsongen. Bacchus är, som resterande B-kull, mycket snygg. Snart skall han ställas i ny klass (jkl). Det ska bli kul att se hur det går. Som valp blev han BIM (förlorade mot syrran Beyla som blev BIR på den utställningen!) Ett jaktintresse har han redan visat. På tal om jakt och älg/vildsvin/grävling så hann vi inte mer än lämna Daniel/Bacchus förrän en älgtjur gick över vägen och sedan stannade och glodde på oss. "När man talar om trollen...!"
Web-Inger

Bacchus i profil. "Jag trivs jättebra här!", säger Bacchus.

En riktig snygging... ... nästan lite varglik.

Passa dig, älgtjuren där. Snart är det höst!.....

lördag, 4 juli
Äntligen en hel veckas semester! Denna tänkte vi i år spendera söderut, nämligen på schäferkennelläger i Vårgårda. Naturligtvis ville vi även passa på att hälsa på våra "valpar" när vi ändå var därnere. Så idag passerade vi Örebro/Nora och Boris, min ryska lilla terrorist. Han hade dock vuxit upp till en fullvuxen hane utan några märkbara terroristiska anlag. Bara en stor, mysig nallebjörn! I mina ögon en lika snygg kille som resten av B-kullen, så det ska bli kul att få honom bedömd vid hans nästa utställning (i Karlskoga i augusti). Hans huvud, front och tassar är underbara! Som helhet behöver han få "fylla på sig" lite, vilket kommer med könsmognad och lite mer hormoner om något år. Nedan ser du själv vad snygg han är nu!
Web-Inger

Tobias och Boris, ett härligt par! "Vart ska vi gå nu, husse?"

Ett rastypiskt laikahuvud! Vilken front!

fredag, 3 juli
Skam den som ger sig! Har man en bra hund så måste man få visa vad den går för, även för en domare, eller hur?! Så idag gjorde Barro och Maria om anlagsprovet till viltspår. Det var samma domare som sista, Kurt Lundgren. Eftersom Kurt hade dömt Barro 5 dagar tidigare så behövde han inte kolla ID, sa han.... Denna gång var det dock "sämre väder" och en pigg och alert Barro gick sitt spår som han brukar, dvs. utomordentligt väl men med en kanske aningen hög hastighet. Självklart blev de godkända, även om domaren nu började fundera på om det verkligen var samma hund. Men enligt chippet så var det ju det! Så, ett stort GRATTIS till Skogsgudinnans Barro för godkänt anlagsprov viltspår idag!
Web-Inger

söndag, 28 juni
Idag var det examen på Laikaklubbens viltspårkurs. Efter 2 helgsamlingar var nu 4 ekipage redo att prövas vid anlagsprov respektive öppen klass. Det var våra egna Blizz och Barro samt en ÖL tik som heter Yra (Ira på stamtavlan) samt Boss (en gråhund!). Vädret var väl inte riktigt på vår sida med +27 grader i skuggan och klarblå himmel. Gissa om myggen och bromsarna trivdes.....
Samling 10.00 i Altervattnet, utanför Älvsbyn. Efter en del pappersarbete och ID-kontroll så bar det av till skogs. Yra fick börja, eftersom hon skulle gå öppen klass. Som vanligt gjorde denna fina tik ett mycket bra arbete och tog hem ett 1:a pris i öppen klass! Grattis! Sen var det Blizz' tur. Hon presterade ett av sina bästa spårarbeten någonsin och trots övergång till färskt älgspår (med avbrott av domaren) så lyckades hon hon ändå koncentrera sig och slutföra sitt spår med bravur. Betyg: Godkänd! Grattis!
Boss spårade galant, men plötsligt stod det en älg framför honom på spåret och den drog sedan iväg framåt, i motvind, så då var det kört! Synd! Ej godkänd. Barro gick ut som sista hund. Tufft svart som han är med full vinterpäls... Han tog upp spåret utmärkt men i första vinkeln hade han inte riktigt kontakt med alla sina hjälnceller och fortsatte rakt fram, ut i periferin. Sen började han spåra något annat (räv?) och vi hamnade ute på ett kalhygge. Där tog domaren tillbaka ekipaget till spåret igen. Sen började han blir trött och varm. (Försök själv att prestera något i en tjock päls som du inte kan få av dig!) Trots vattning så missade han ytterligare 1 vinkel samt tappade på en raksträcka. Till slut var han så trött att han knappt tog sig över en knähög gren som låg ner. Trots det så kämpade han på och försökte verkligen göra sitt jobb. Hedervärt!!! Men tyvärr stod vädret inte på hans sida idag och värmen slog ut honom. Ej godkänd. Men alla ekipage fick högsta betyg på tempot, något som vi har jobbat på under kursen. Och alla visade att de kan spåra, även om en älg på spåret respektive häftigt högtryck/värmebölja stod i vägen för några. Men det är bara "på't igen"!! Men först väntar avkylning av ett antal laikor i norrlands älvar....
Web-Inger

Maj-Britt har hittat sin plats. Gruppen i spänd förväntan, före provet.

Blizz har gjort sitt jobb för idag. Boss på väg till spåret (och älgen).

Barro gör ett fint upptag. Det blev ett 1:a pris till Yra!

En lycklig matte får sitt protokoll av domaren Kurt.

lördag, 27 juni
Igår kväll, fredag, hade vi start av 2:a kurshelgen på viltspårkursen. Vädret var kanske inte på vår sida, med 26-30 grader, klarblå himmel och vindstilla. Myggen trivdes och antingen fick man svettas ihjäl (klä på sig) eller bli uppäten av dem (klä av sig). Bara att välja! Men skam den som ger sig! Vi hundfolk är ju inte kända för att vara några tunnisar, så vi kämpade på i värmen. Våra stora hot mot hundarna var dock huggormar och värmen.
Idag var vi på militära marker som vi hade fått låna. Hundarna blev snabbt mycket trötta i värmen och vi fick ta det varligt och göra kort dag. Dessutom hade vi älg i området (trodde vi), då flera hundar lystrade åt samma håll och ville ditåt. Vi fikade och spårade om vartannat. Mot slutet åkte vi till andra sidan en branddamm för att gå några lätta, peppande spår på slutet. Precis när vi var klara så kom en häst och ryttare. Ryttaren vände om och vi körde bakom henne en bra bit, tills hon vinkade om oss. När vi kom hem berättade Maria (Barro) att ryttarinnan inte vågat vända och rida tillbaka eftersom det hade gått en björn över vägen, alldeles bakom hennes rygg. Den hade kommit från Blizz spår, gått över Barros spårmarker, över vägen och ner till Yras spår. Det var därför hundarna hade betett sig som de hade gjort! Björnen hade alltså väntat ut oss för att få komma ner till dammen och svalka sig, men vi hade bara fikat på och haft oss timme efter timme. Dessa besvärliga människor! Men mest skällde vi nog på Maria över att hon inte hade ringt oss och berättat detta när vi började åka, så att vi hade kunnat få pröva våra hundar på färska björnspår... Kvällen avslutades med en lugn kursavslutningsfest hemma hos oss. Självklart bjöds det på älg! Men jag lovar att det blev en tidig kväll. Värmen hade gjort sitt med orken på oss alla. Och imorgon är det ju prov!
Web-Inger

Maria och Yra väntar på att börja spåra. Blizz på väg ut ur skogen, med matte bakom.

söndag, 7 juni
Eftersom vi nu bor i Luleå så vore det ju nästan skamligt om vi inte åkte och tittade på SÄK:s Luleå utställning. Vi skulle inte ställa några egna hundar, men Skogsgudinnans Blizz och Barro skulle få visa upp sig. Och det ville vi ju absolut inte missa! Lite nervösa ägare hade ringt i flera dagar och resonerat om än det ena, än det andra. Maria hade sprungit kilometer efter kilometer för att orka i ringen, simmat med hunden, cyklat m.m. allt för att Barro (och hon själv) skulle vara vältränade och förberedda. Katarina hade fysat och badat Blizz, som genast tackade för badet genom att gå ut i skogen och rulla sig i något mycket oidentifierbart... Till detta la hon till lite barr, kottar, mossa och annat. Åter avsköljning och mer borstning. Men nu var de redo!
Vid 9-tiden anlände vi så till Arcus-området. Det var drygt 180 älghundar av alla raser och kvalitéer. Vi gick ju direkt till ring 3, där laikorna skulle bedömas. Domaren dömde ut den ena vita älghunden efter den andra. Sen kom laikorna och Barro in i ringen. "Ni som nu tycker att jag har varit hård mot tidigare hundar skall titta på denna hund. Så ska de se ut och röra sig!", sa domaren. Barro (och Maria) fick springa runt, runt i ringen så att alla skulle få se hur en snygg laika ska se ut. Sen fick Barro CK, blev BIR och gick vidare till BIS-finalen!!! I BIS-finalen blev lilla junioren Barro inklämd mellan en jämte och en karelare (sura grabbar). Den ena gjorde utfall framifrån, den andra bakifrån för att inte tala om de utmanande blickarna. Barro, mitt emellan, visade dock upp sin fina mentalitet och Maria lyckades avvärja attackerna. Resultatet? En mycket hedrande BIS-4!!! Vi lyfter på hatten och gratulerar Barro och Maria till denna framgång! En extra eloge till Maria för utmärkt handling!
Hur det gick för Blizz? Jo, som den busunge hon är så ville hon hellre hoppa, bita i kopplet och busa med matte än att vara så där tråkigt seriös och bara springa runt, runt. Och till på köpet hade hon vuxit lite till sedan sist, men mest bak => racerstuk. Det gillade inte domaren (med all rätt). Det blev en 2:a.
Web-Inger

Ska vi in snart, undrar Blizz? Ja, jag HAR borstat tänderna!

Men matte, du ska ju springa på ena sidan.... ...så där ja! Braaaa!

Nu ska vi visa dem, matte! Fortare, fortare!!

Titta vilken fin rosett! BIR!! Och så uppställning för fotografering.

Uppställning i BIS-finalen. .. och vissa får stå utanför och titta på....

söndag, 24 maj
Idag fick Skogsgudinnans kennel sin första godkända eftersökshund på björn: Skogsgudinnans Arca med husse Tommy Wiss. Stolta lyfter vi på jägarkepsen och gratulerar!! Må dock skotten sitta perfekt så att ni slipper rycka ut. För björnarnas skull....
Web-Inger

onsdag, 20 maj
Idag åkte vi förbi och hälsade på Barro. (Vi gör ju lite hembesök då och då för att se att våra valpar har det bra.) Och ett bra hem har Barro verkligen fått! Barro och "storebrorsan" och "jaktchampinjonen" Sacco (SJCh Päkkilabackens Vilge) hälsade oss välkomna med idel blöta pussar. De tryckte sig före den andra för att få bästa platsen närmast benet och den kliande handen, men som tur var var vi två, så det fanns plats för dem båda. Det är ibland svårt att förstå att dessa gosiga nallebjörnar som går bland lekande barn i köket kan ha så stor viltskärpa i sig så att de står emot en sur älgtjur eller en vrålande björn. "Människans bästa vän", laikan! (Flosklerna haglar!)
Web-Inger

söndag, 17 maj
Eftersom vi ändå hade tänkt att viltspåra idag så tyckte vi att vi kunde ta med oss några fler. Gösta och Anna-Greta med Alpha var också sugna på att lägga spår så de hakade på. Vi träffades i skogen och Gösta/Maj-Britt la spår åt Alpha och Onni medan Anna-Greta och jag la spår åt Akka och Raija. Sen tog vi en lång paus medan spåren "kallnade". Det innebar en härlig eld, lite mat och fika samt trevlig konversation. Sen blev det dags att gå spåren. Alpha var lite okoncentrerad i början men kom sedan igång fint. Gösta följde lugnt efter i spårlinan och lät Alpha lösa spårproblemen i lugn och ro. Till slut kom Alpha fram till en stor, maffig älgklöv och han blev mäkta förtjust! Ännu stoltare blev han när vi överöste honom med beröm och lovord! Sen spårade vi med Onni (bruksspår), Raija och sist Akka. De skötte sig som förväntat. Sen åkte var och en hem till sitt, nöjda och glada.
Web-Inger

Alpha vid spårupptag. Härlig, öppen spårterräng! Ståtligt ekipage!

fredag-söndag, 8-10 maj
Så var det helg igen, men denna helg skulle bli lite extra rolig. Vi hade nämligen viltspårkurs för Laikaklubben! Åtta hugade ekipage plus vi 3 instruktörer anslöt på Luleå brukshundklubb på fredag kväll. Vi började med presentation av ekipagen, lite teori och fika.
På lördag morgon samlades vi för att gå ut i skogen och spåra. Vi delade upp oss i 2 grupper: Maj-Britt/Akka och Katarina/Blizz ledde grupp 1 som bestod av Daniel/Kira, Anders/Fiona, "Pite-Maria"/Yra och Lena/Bella. Själv ledde jag grupp 2 som bestod av Lars/Scott, Micke/Boss, Maria/Barro, Edgar/Raisa. Vi lade spår, tog paus, gick spår, lade nytt spår, tog paus, gick spår, lade nytt spår.... ja, du förstår. Alla hundar (och förare) var jätteduktiga! Mot slutet av dagen kom regnet, men vem märkte det? "Det finns inget dåligt väder..." På med regnkläderna! Och spårselen till hunden. Och sen var det bara att spåra vidare.
På söndagen höjde vi ribban ordentligt för alla hund och för några blev det lite för svårt (framför allt när det stod levande älgar i skogen). Bra, då hade vi hittat nivån för hur de skulle träna hemma, dvs. så att hunden alltid lyckas.
Vi ses igen i slutet av juni. Då avslutas kursen med ett anlagsprov (alt. öppen klass) för de som vill. Tills dess är det bara att träna på!
Tack alla för en jättetrevlig helg!!
Web-Inger

Lars är redo att gå ut ett spår. Maria sitter och gullar med valpen Kira.

Fikapaus kring elden. "Pite-Maria" (från Sorsele) med Yra.

Lilla Kira spanar.... ..och det gör även lilla Fiona.

Edgar hänger med i spårlinan bakom Raisa. Den här rasen heter visst gråhund,
en katt bland hermelinerna!

Detta kallar jag för en tjusig vinkling! Maria & Barro. Lars berömmer Scott vid spårslutet.

fredag, 1 maj
Varför ska man hålla på och åka till skogen och leta upp fina tjädrar när det räcker att bara vara kvar hemma? Just nu har vi nämligen en spelgalen tjädertupp på besök hemmavid. Det är med stor vördnad som vi har förmånen att studera denna vackra fågel dag ut och dag in. Fast ibland är det inte bara med glädje... Tidningen får man hämta i sällskap med en sopkvast, grannbarnen leker växelvis (beroende på vilket område han väljer att inta och försvara) och hundarna, främst Raija, är helvilda och får vara inne i sovrummet med neddragna gardiner. Trots att vi bor på landet så får vi nu åka iväg för att rasta hundarna, för tjäderns skull.... Häromdagen tyckte han att jag stirrade lite väl mycket på honom och kom emot mig. Jag räddade mig in i huset. Han rusade strax efter upp på bron, spatserade sedan runt huset och fann mig på altanen/pensionärskuvösen. Där undersökte han möjligheterna att ta sig in, men nöjde sig med att knacka på. Det var en häftig upplevelse att sitta lugnt på golvet och studera honom på 1 meters avstånd. "När man få oväntat besök..."
Nog är det så att det är vi människor som är på besök i naturen!
Web-Inger

Här kan man nog få sig en kopp.... Knack, knack, är det någon hemma?

Hej Inger, long time no see!

lördag, 25 april
Det test som så många pratar om, och alla har så olika åsikter kring, skulle idag genomföras i Luleå. Vad jag pratar om? Jo, test på permo-björnen!
Vi hade bokat plats med både Raija och Akka för flera månader sedan. Eftersom vi är ganska vana vid olika typer av mentaltest på brukshundar så skulle denna dag bli lite extra intressant. Vad skulle vi tycka om detta "mentaltest" på jakthundar? Var det något att ha? För hur man än vänder och vrider på det så kan ett test gjort av människor aldrig bli så bra som "skarpt läge".
Väl på plats på Kronan (och efter att få vänta ut regnet lite) så rullades permo-björnen av släpet och ut på gräsmattan till den lilla dungen av granris som hade komponerats ihop. Runt området var det satt ett fårstängsel i plast. Hundpejl på, för säkerhets skull!
Raija fick börja. När hon fick vind så strök jag kopplet och gick tillbaka till publiken medan hon fick jobba vidare, helt ensam med björnen. I 10 minuter ska hunden hålla i för att över huvud taget bli bedömd. Raija tyckte att det var lite läskigt och höll i ca 3-4 minuter, sen kom hon åter till mig. Det blev för jobbigt för henne, men hon flydde i alla fall inte! Skönt!
Sen var det Akka. Hon och Maj-Britt tog en promenad och vi tyckte alla att Akka fick vittring 2-3 ggr. Till slut släppte Maj-Britt henne lös och hon travade bara lugnt tillbaka till mig och publiken. Vi bedömde alla att Akka "drog ner rullgardinen", men vid koll på videon i efterhand så tror jag att hon inte ens fick vittring på björnen! Så får vi chansen så ska vi göra om provet.
Sen var det Arca. Hon fick vind, startade lite försiktigt men kom sedan igång ordentligt. "Det här var kul!", tyckte hon. Hon jobbade fint 5-8 meter framför björnen omväxlande med smånafsande i björnens hasor. Björnen "morrade" och gjorde "utfall", men det tyckte bara Arca var ännu roligare. Bedömaren var mycket nöjd och sa att detta var den bästa laika han någonsin sett! Hon fick väl godkänt (VG)!
Vi hann sedan se 5-6 hundar till innan vi åkte till Kangos och Lenas 50-års fest (Bellas matte). I Kangos träffade vi även Ayla, vår lilla bandit, och vi blev uppdaterade på allt hon hade gjort sen sist (slagsmål med syrran (jämthund) med efterföljande veterinärbesök, simmat i älven efter en älg och hamnat ute på en liten holme m.m.). Vad som sedan hände på festen ska vi inte lägga ut på Internet...., men kul var det!
Vad jag tyckte om permo-björn testet? Betydligt bättre än förväntat! I mitt fall ville jag se om våra hundar skulle våga ta kontakt med den rullstolsburne björnen eller om de skulle fly av blotta vittringen. Något annat trodde jag inte testet skulle ge. Raija uppträdde som förväntat, men Akka ska vi testa om (pga. ovan nämnd orsak). Eftersom man kan köra runt björnen som en radiobil och även få den att "brumma" så kan man spela mot hunden hela tiden. Det kräver dock att den som "kör" permo-björnen är mycket duktig på att läsa hund. Och det tycker jag att Kenneth var! Så jag var mycket positivt överraskad! Självklart är det inget som kan gå upp emot ett "skarpt" björnmöte, men en bra värdemätare för den unga, oerfarne hunden. En äldre hund som har träffat på björn skull nog genomskåda detta test direkt, tror jag. Men testet fyller verkligen en funktion! Så får du chansen, testa med din unga och/eller oerfarne hund.
Web-Inger

Björnen på väg ut ur idet... Musti, Maria och Skogsgudinnans Ayla.

tisdag, 21 april
Idag kom resultatet på Skogsgudinnans Arca's HD-röntgen. Även hon fick stora "A". Nu är 3 av 5 valpar från A-kullen röntgade, alla med A-höfter. Härligt!!
Web-Inger

måndag, 20 april
Idag fick jag in en lite sen rapport från vår lilla "ryska terrorist", Boris (eller rättare sagt från Boris husse). Husse Tobias hade glömt att berätta att första grävlingen nu är förpassad till de sälla jaktmarkerna. Hur kan man bara missa att rapportera en sån sak? Men vi lyfter på hatten och gratulerar till B-kullens första byte.
Web-Inger

måndag, 13 april
Nu har vi lagt in en ny sida som heter "Resultat". Där sammanställer vi alla provresultat och meriter som rör våra valpar och övriga laikor som finns kring kenneln (föräldradjur, egna hundar av annan härkomst etc.) Onni, vår schäfer, har andra meriter som återfinns på hennes sida.
Web-Inger

torsdag, 9 april
Skogsgudinnans kennel önskar alla en GLAD PÅSK! Nu tar vi kvasten och åker till Blåkulla! Vi ses där!
Web-Inger

onsdag, 8 april
Har lagt in några nya bilder på Ayla på hennes sida. Vilken raggardrottning!
Web-Inger

måndag, 30 mars
Idag hade vi avslutning på vår uppfödarutbildning. I 2 år har vi följt SKK's kursplan dvs. läst och (ingående) diskuterat SKK's böcker om Valpning, Hundmat, Juridik, Avel, Beteende, Uppfödning och Anatomi. Hela vårt uppfödargäng har följts åt från början till slut och vi har blivit ett sammansvetsat gäng. Men även om kursen nu är slut så kommer vi att fortsätta träffas. Om inte så för att fortsätta med "valpfika" (dvs. den som fått en valpkull får bjuda på fika). Ett stort TACK vill vi rikta till er alla i denna grupp för att få ha tagit del av era erfarenheter och åsikter. Ni har gjort oss mycket rikare!
Web-Inger


Fr.v: Maj-Britt (östlaika), Marie (border terrier), Ylva (bichon havanaise), Carina (bichon havanaise), Ulrika (border terrier), Ove (vit älghund), Björn (östlaika), Inger (östlaika), Gunnar (stövare, mops) - kursledare		Gunnar Norlin som guidat oss genom denna utvecklingsperiod.

lördag, 28 mars
Efter nästan en hel vecka med kalla nätter (ner mot -22 grader) så steg termometern igen och gav oss återigen en helt underbar vårvinterdag. Och dessutom på en lördag! Idag blev det både skidor och spark. Maj-Britt tog sparken med Raija och Akka och jag tog skidorna med Onni. Dessutom hakade Katarina och Blizz på. Fort som attan gick det, eftersom skoterspåren tinat/frusit/tinat/frusit. Vi kämpade på (dvs. hundarna kämpade på och drog oss) uppåt, uppåt, uppåt till bergets topp. Där pausade och njöt vi av utsikten en stund. Och sen var det ju det där med nedåt... Många "riplegor" gjorde vi, Katarina och jag. I vissa backar tog Katarina och jag av oss skidorna och gick, men Maj-Britt hon bara höll hårdare i sparken och försvann nedför backarna i full fart, till laikornas glädje. Jag kunde inte låta bli att tänka på filmen "Sällskapsresan 2 - Snowroller". "They call it a kick". Själva njöt Katarina och jag fullt ut av att, mot slutet av turen, åka på skaren nedför ett relativt nyavverkat, stort hygge. Det var som att åka slalom i en nypistad backe, alldeles för sig själv (fast med längdskidor utan stålkanter). Sååå häftigt! Avslutade turen med att åka på den kraftiga skaren över några åkrar för att vid hemkomst avsluta turen med lite varm choklad, vispgrädde och Cointreau på altanen i de renskinnsbeklädda solstolarna. Och så lite mer luftgevärskytte, naturligtvis. Sen blev det bastu! Och därefter hemlagade ravioli med gorgonzola sås!
"World earth hour" manifesterades lite senare genom att stänga av all belysning i 1 timme (och tända stearinljus istället).
Web-Inger

Inger & Katarina vilar på en solvärmd sten. Blizz pustar ut och njuter av utsikten.

lördag, 21 mars
Idag var en sån där riktigt underbar vårvinterdag. Och dessutom på en lördag, när man är ledig. Det ledde till en härlig tur på sparken med avslutande fika hemma på altanen och lite luftgevärsskytte. Har man inte tid att åka till fjällen och jaga ripor så får man väl skjuta på ett papper med en ritad ripa på istället....
Web-Inger

Full fart framåt! Ibland är livet fyllt av svåra vägval.....

I brist på riktiga ripor....

måndag, 2 mars
Idag skulle ju bli lite av dagen efter trodde jag. Men innan man ens har hunnit hämta sig från allt klang och jubel igår så kommer nästa glädjebesked: Akela har haft sitt livs första vildsvinskontakt! Det blev med dödlig utgång, för grisen. Vi lyfter på hatten och gratulerar!
Jag vet inte vem som ser mest stolt ut på bilden; Akela eller husse...
Web-Inger

Så kan det gå om man är ett svin och möter Akela!

söndag, 1 mars
Så var dagen "D" inne, Norrbottens Älghundklubbs utställning i Överkalix. Som vanligt var det rekord i antalen anmälningar, nästan 300 älghundar varav 41 östlaikor! Vi var ju självklart där med ett antal hundar för bedömning. Upp i ottan (05.00) och iväg, fullpälsade (-23 grader). Ca 45 min före start ringer Tommy: De kan inte hitta Ronjas papper och har just startat från Luleå. Pust. Ska dom hinna till start? Försöka fixa med det (förvarna sekretariatet, får lämna in pappren inom 7 dagar). De anländer precis när Bellas grupp har startat. Pust igen. Dom hann!
Pga. så många anmälda hundar hade de delat upp så att alla östlaikatikar gick i en ring (ring 2, Thomas Eriksson) och hanarna i en annan (ring 4, Boo Lundström). Det blev ganska besvärligt, logistiskt sett, eftersom vi skulle hjälpa till att visa hundar lite kors och tvärs. Så Maj-Britt fick rusa över till hanarna och jag höll ställningen bland tikarna. Där hade vi hundar i nästan alla klasser och jag kände mig som en designer vid en modevisning. "Vem är det sen?", "Var är Bella?", "Vill du att Susanne visar Blizz?", "Kan du visa Arca?" osv. Dessutom skulle jag hämta och lämna våra egna hundar i bilen, vilket skedde i fullt språng. Vem sa att det var kallt? Akka lyckades jag precis kasta över till vår handler Susanne innan hon skulle in i ringen. Raija hann jag aldrig lämna över, eftersom jag kom runt husknuten precis då gruppen skulle in, så henne fick jag visa själv. (Inte lätt med en rejäl förkylning och springa runt, runt.) Mitt under konkurrensbedömningen fick jag bryta och lämna över kopplet till Maj-Britt för min kropp sa ifrån (och man vill ju inte ha ett hjärtstopp i ringen!). Så här gick det för våra inblandade hundar:

Skogsgudinnans Bella: 1:1 Hp (junkl)
Skogsgudinnans Blizz: 2:a pris (junkl)
Skogsgudinnans Barro: 1:2 (junkl)
Skogsgudinnans Arca: 1:1 (ukl)
Skogsgudinnans Akka: 2:a pris (ukl)
Skogsgudinnans Alpha: 1:1 (ukl)
Raija: 1:3 (ökl)
Kätkes Milla (Ronja): 1:1 (veteranklass)
Avelsklass: Kätkes Milla med Bella, Barro, Arca, Alpha: 1:1 Hp!! Kritik: "4 st 1:a pristagare. Man kan tydligt se tikens nedärvning. Bra avelsresultat!"

Vi var upp över öronen belåtna med alla placeringar och kenneln bjöd på fika i cafeterian, där vi skålade i bryggkaffe.... Sen åkte vi nöjda hem. Väl hemma såg jag i utställningskatalogen att avelsklass med 1:a pris och Hp ska gå till final! Det är inte lätt att vara ovan med alla regler. Vi och ringsekreteraren missuppfattade nog varandra. Shit happens!! Nu väntar jaktproven till hösten. Och viltspåren. Då ska vi visa att vi inte bara är snygga. Vi kan jaga också!
Web-Inger

KH, Susanne, Maj-Britt & Blizz planerar. Bella & Lena springer runt i ringen.

Blizz (med Susanne) ville nog helst vara i skogen... Akka promenerar runt i ringen med Susanne.

Arca & Tommy tar ett varv i ringen. Bella & Lena är stolta över den fina Hp-rosetten.

Avelsgruppen: Barro, Bella, Ronja, Arca, Alpha. Snygga!!!

måndag, 23 februari
För er sörlänningar så vill vi bara visa hur det ser ut i Norrbotten när det kommer snö. Då är det inte spaden som kommer fram utan snöslungan. Och då ser Maj-Britt ut ungefär så här:
Web-Inger

Snögumman Maj-Britt med sin bästa kompis (på vintern).

söndag, 8 februari
Idag gjorde de första små B:na debut i utställningsringen. Det var Bacchus och Beyla som visade upp sig på SydSvenska ÄlghundsKlubbens (SSÄK) officiella utställning i Åseda (i samband med Laikaklubbens årsmöte). Det gick naturligtvis mycket bra för våra sydliga stjärnor. Bacchus fick ett 1:a pris (valpklass). Det fick även Beyla, men hon kompletterade även med ett Hp, BIR valp och BIS-2 valp! Domaren (Boo Lundström) var extra nöjd med Beyla och hade sagt att han aldrig sett en så fin laikavalp, framför allt hennes polarpäls! Det var ord och inga visor! Så här formulerade sig Beylas matte i ett mail:

"Ja den här dagen började när klockan ringde fem!! på morronen, jag släpade mej upp å fixade varm choklad å kaffe, mackorna var bredda å kläder var framlagda. Vi ruskade liv i barnen å Beyla fick sniffa på ett spännande harspår innan vi lastade in oss i bilen. Väglaget var typ 10 cm snömodd, men Jens kör bra å vi har dubbdäck. Tänk va svårt det är att hitta en toalett när man behöver en...............till slut fick jag kissa bakom ett lastbilsläp.
Vi hittade rätt direkt å anlände en halvtimme före starttid. Det var hundar överallt å ett nosande å skällande å ett å annat morr. Beyla skötte sej fint i nummerlappskön å hittade ett par nya kompisar direkt. Vi fick vår nummerlapp å steg in i ridhuset som var tillfälligt omgjort till hundutställning.
De första vi stöter på är Beylas bror Bacchus med husse, skönt med nån att prata lite med å vovvarna fick nosa ordentligt på varandra, jag tror att dom gärna velat springa lösa å busa runt ordentligt men det var ju inte riktigt läge för det.
Efter en stunds vänta vid ring 1 blev det vår tur, vi hade nr 6, husse visste inte riktig vad han skulle göra men domare Boo Lundström visade hur han skulle gå.
Det syntes att vi slarvat lite med koppelträningen men annars gick det lysande, Beyla fick två rosetter, ett första pris plus ett hederspris.
Men det som fick hjärtat att svälla av stolthet var de vackra orden domare Boo sa. Han började med att säga att han egentligen inte brukade säga nåt speciellt om valpar med de här två (Beyla å Bacchus) var speciellt fina, han berömde Bacchus, å sen pratade han om Beyla, hon var bland de finaste Laikor han sett, det är så här dom ska se ut, å jag har sett många Laikor, sa han. Speciellt beröm fick hon för sin "polarpäls", det ska Laikor ha för det är en polarhund! Ja då rann glädjetårarna, jag blev så tagen, tänk att vår lilla Beyla Bus var såå fantastisk!!
Eftersom hon blev bästa valp i rasen skulle hon tävla mot dom andra valparna, en Karelsk Björnhund, en Jämthund, en Svart Älghund å nån mer. Medan vi väntade på det såg jag en kille med en riktigt snygg hund, Jämthund gissade jag, han blir farlig sa jag till Jens å jag hade rätt för han knep förstaplatsen i BIS Valp, men som mycket god två kom, ja just det Skogsgudinnans Beyla!!!!!!!!!!! Hurra! Domare Nils-Arne Törnlöv som dömde hade lite svårt att bestämma sej för vilken som skulle få första pris å sa till Jens att det är en väldigt vacker hund du har, men till slut valde han den vackra Jämthunden. Jens berättade för Jämthundskillen att jag hade sagt redan innan att han skulle bli farlig å jag sa till honom att det är en himla fin hund du har. På väg hem kollade jag i programmet å det var en faslig massa bokstäver framför jämtens föräldrar.
Jag måste också upprepa allt det fina domare Boo skrev i Beylas detaljbeskrivning: "Mycket lovande tikvalp. Utmärkt byggd. Rastypiskt huvud. Korrekt bett. Välplacerade öron av bra storlek. Fin överlinje. Bra bendelar. Fina vinklar. Rör sig vuxet. Mycket trevligt temperament. Bästa valp."
Den som blev minst berörd av detta var nog Beyla, hon såg det nog mest som en kul utflykt med mycket kompisar å nu sitter hon på altanen hemma i Remma å solar nosen, fast lite stolt är hon nog och precis som jag trodde så pussade hon domaren.
Kram från enormt stolta å glada ägare till en liten stjärna, fast som en tjej sa, det är ju samma hund som man kom med som man har med sej hem.........(hennes hund fick inte tre rosetter) å hon har rätt, det allra viktigaste är att man har en go "vardagshund", det andra är bonus.
Beyla
Evalinah å Jens

Vi lyfter på hatten för Bacchus och Beyla med familjer!!
Web-Inger

Bacchus med husse Daniel. 1:a pris, valpklass! Beyla med husse Jens. 1:a pris, valpklass, Hp, BIR valp, BIS-2. Wow!!

Beylas fina priser. Beyla hemma igen, i härlig Halländsk snö.

onsdag, 4 februari
Blizz sida uppdaterad med presentation och lite bilder.
Även Boris sida uppdaterad med lite bilder.
Web-Inger

lördag, 31 januari
Ur led är tiden. Idag hade vi årets första vårvinter picknick. Vädret var underbart, med 5 minusgrader och strålande sol. Innan vi kom iväg så hade dock klockan passerat 12 (med råge) och solen var på nedgång. Men skam den som ger sig! Nej, ut med 3 laikor och en schäfer, 3 par skidor och en spark, 3 tjejer och 1 kille. Vi letade upp en öppen plats uppe på berget och knöt upp hundarna och packade upp fikat. "En fransk picknick med amerikanska inslag", kallade jag det. Det betyder kallskuret, baguette, varm choklad, kaffe. Allt packat i Tupperware. Hm. Visst ser det mysigt ut?! Lite kallt blev det kanske mot slutet, så då packade vi hop allt igen och åkte hem för bastu med kall öl och en god middag bestående av fjällripa, mandelpotatis och ett kraftigt rött vin. Vilken dag! Sämre kan man ju ha det!
Web-Inger

Gänget på väg. Micke, Katarina och jag ler mot kameran. Akka inspekterar.

Se vad klok Akka ser ut. Sin mamma upp i dagen! Blizz är mer rackarunge just nu, men en söt sådan!

lördag, 17 januari
Till julklapp fick jag en ny telefon. Det innebar att jag fick tömma min gamla telefon. Hittade då en massa fina bilder som ni har skickat till mig, av vilka några jag vill dela med mig av. Pappa Igor (A-kullen) som la ner älgar på löpande band i höstas. Vilken hund!! A-laget verkar ha intagit sofforna och gjort dem till sina viloplatser. Små B:na däremot verkar ha sin favoritställning sovandes på rygg, oavsett plats. Ett tryggt gäng! Än så länge har inte så många större byten lagts ner för små B:na, större än schäfrar alltså... Och kolla in Boris hundgård! Där fattas inget!
Web-Inger

Pappa Igor med nedlagd tjur. Pappa Igor med ännu en nedlagd tjur.

Alpha vilar i soffan. Ayla trött efter 23 timmars ståndsarbete på älg!

Ayla vilar i favoritsoffan. Blizz med nedlagd schäfer....

Bella sover, i favoritställning. Bella på jobbet.

Beyla & Simson "after work". Beyla på jobbet.

Boris i viloställning Liten Boris i stor hundgård.

fredag, 9 januari
Akela har varit på utställning (MyDog, Göteborg). Där fick hon mycket fin kritik och ett 1:a pris på lördagen och ett 1:a pris med Hp på söndagen! Vi lyfter på hatten och gratulerar denna skönhet!
Web-Inger

Akela med rosett och pokal från MyDog 2009. Visst är jag söt?! Och helt oskyldig. Till allt!

tisdag, 6 januari
Har lagt in lite nya bilder på Beyla under hennes berättelse om julen (se 2008) samt under hennes egen sida.
Web-Inger

måndag, 5 januari
God fortsättning till er alla! Vi har precis kommit hem från stugan efter försök till toppfågeljakt. Tyvärr så var snön för "ljudlig", så vi fick nöja oss med att bara se spår av fågel. Det fanns även mycket spår efter hare, räv och ren. De sista var det enormt mycket spår efter. Fick höra att det rört sig om ca 2000 renar som betat kring byn. Vi hade även besök av Blizz med matte och husse. Trevligt!
Web-Maja

Maj-Britt & Micke uppklädda inför toppjakt. Kall men lycklig jägare (med horn...).

Maj-Britt frostig efter några timmars jakt i 30 minusgrader. Onni, Blizz & Micke pausar. (Se kalla fönster!)