Vi önskar Er alla ett riktigt Gott Nytt År!
Web-Maja
Detta har hänt under år 2010...
fredag, 31 december
Vi önskar Er alla ett riktigt Gott Nytt År!
Web-Maja
måndag, 27 december
Nu har jag uppdaterat några hundars sidor (Blizz, Bella, Arca, Raija, Akka)
med bilder och/eller text.
Web-Inger
lördag, 25 december
Det är nu klart med hane till Raija. Får vi presentera
FIJCh Papinpuron Retu (se nedan). Mer information finner du
under Valpar/Planerade kullar.
Web-Inger
Retu och husse utanför björnide.
fredag, 24 december
En riktigt God och Fröjdefull Jul önskar vi er
alla!
Web-Inger
söndag, 12 december
Det har varit väldigt kallt länge nu, men idag var det ändå så pass lämplig
temperatur så att Blizz skulle kunna få gå sitt omprov. Upp
tidigt i ottan och iväg till Övertorneå. Hon jobbade på bra och lyckades till
slut få upp några älgar. Det bar av än hit än dit, men hon hakade på. Till slut
fick hon fast dem och ståndskallet ljöd över bygden. (Fast egentligen ljöd det
inte så långt, för det var hiskeligt mycket snö, så ljuddämpningen var nästan
total. Som tur var hörde domaren hennes ljuva stämma precis när de skulle lämna
området.) Sammanfattningsvis jobbade hon på bra. Tyvärr avbröt domaren provet
pga. skada. (Blizz kom åter med hälta.) Både Blizz och matte (men även domaren)
var väldigt nöjda med dagen, trots ett snöpligt slut. Det är bara "på't igen"
nästa år.
Web-Inger
söndag, 14 november
En helg i Pajala för att försöka få oss en tjäder, men det var inte så
enkelt. Lite för mycket snö för att orka pulsa någon längre tid men lite för
lite för skidor. Hundarna trivdes dock. Unna vindade in en fin
tjädertupp, men jag såg den för sent, så den lyfte och passerade snett över mig.
Försökte tyst gå efter den, men mot en fågel har man inte någon chans. Unna
hittade sedan minst 2 orrar, men jag lyckades aldrig få dem i skottläge. Hörde
bara hur de knorrade irriterat och hur en lyfte.
Maj-Britt gick med Raija och Akka (växelvis). De hade korn på
en fin tupp, men den retade dem en stund och flög sedan sin kos. Raija hittade
något oidentifierbart som mest troligt hade varit något djur för länge sedan.
Nosen är det då inget fel på. Men en skön helg fick vi i alla fall!
Web-Inger
måndag, 8 november
Idag var dagen för Arcas jaktprov. Hon hittade älg direkt
efter släpp och jobbade fint på den/dem. När den/de gick över en bredare bäck
valde hon att bryta och komma tillbaka. Nytt släpp på nytt område. Hittade nya
djur och ställde dem till provtidens slut. Det blev preliminärt ett 3:e pris. Vi
lyfter på hatten och gratulerar Skogsgudinnans Arca med husse Tommy! Ser lovande
ut!
Web-Inger
söndag, 7 november
Termometern visade -12 grader och solen sken, så vi beslutade oss för att ta
en liten sväng med Raija och Unna. Maj-Britt
gick i skogen med Raija och jag tog vägen med Unna. Även en liten schäfer
behöver få ut och jaga lite! Målet denna dag var en fin tjädertupp eller så.
Inte helt fel med en järpe heller, för den delen. Men pippisarna bara jäckade
oss! Vi gick båda med kulvapen, och då kom de flygande snett ovanför våra
huvuden, på hagelavstånd. En tjäderhöna höll på att flyga rakt på Maj-Britt så
hon fick ducka. Vi såg nog en 3-4 individer, varav några tryckt av den ena till
mot andra. Men spännande var det! Kul att det återigen verkar finnas fågel. Så
var det bara den där lilla detaljen med att få med dem hem.
Imorgon skall Tommy gå jaktprov med Arca. Ja, nu duggar det
tätt med jaktproven för våra Skogsgudinnor! Rena rama nervtestet. Vi håller alla
våra tummar och tår!
Vi passar även på att gratulera pappa Igors avkomma, Maja, som
idag gick jaktprov med strålande resultat. Preliminärt blev det ett stadigt 1:a
pris! Ett stort grattis till en stolt husse!
Web-Inger
fredag, 5 november
I mörkret började jag köra norrut, till mitt omprov. Eller rättare sagt
Raijas omprov. Idag hoppas jag att vi hittar älg! Väl framme så
kunde jag konstatera att det var ca 3-7 minusgrader och det hade kommit lite
frostliknande snö. Satte på skor på Raija för säkerhets skull, för att spara
tassarna. Efter en kopp morgonte körde Domaren (Henry) och jag ut till skogen.
Det har nu börjat ljusna och vi släppte Raija ca 07.05. Vi gick uppför ett
kalhygge, på en skoterväg och in i en äldre skog. Raija hon sökte i större och
större slag. Innan vi kom ut på ett nytt hygge hörde vi hennes ljuva stämma i
ett ståndskall (ca 07.25). Hon lät riktigt förbannad, så jag bedömde att det var
älg. Vi började samla in lite näver och ved för en eld och lite fika, i ljudet
av hennes vackra stämma. Plötsligt, efter ca 15-20 min, blir det tyst och hon
kommer tillbaka. Jag skickar ut henne igen men hon går inte ut fullt. Vi släcker
den begynnande elden och går mot upptaget. Då går hon ut igen och ett nytt
upptag/ståndskall i ca 10-15 min. Lämnar sedan igen. Skickar på igen, med nytt
uppta och nytt släpp. Inser att något är fel och väljer att avbryta provet. Med
en känsla av uppgivenhet, förvåning och besvikelse vänder vi tillbaka till
bilen. När nu alla omständigheter var så perfekta, och hon hittade älg så
snabbt; varför håller hon inte i? Hon har ju tidigare skällt älg i upp till 5½
timme! Nej, det blir nog till att boka en tid hos veterinären och kolla hennes
hälsa. Något är fel!
Web-Inger
onsdag, 3 november
Så var det dags för Katarina och Blizz att göra debut på jaktprov. Upp i
arla morgonstunden, hoppa i bilen och köra 2 timmar till domaren och hans
jaktmarker. En hel dag i skogen väntade! (Själv var jag fruktansvärt nervös och
okoncentrerad hela dagen.) Blizz jobbade på fantastiskt bra, timme efter timme.
Till slut blev det ett upptag. Katarina och domaren förflyttade sig ut på ett
kalhygge och där kom de! Sju renar i full galopp med en glad Blizz efter sig.
Katarina fick domarens tillåtelse att kalla in Blizz och fram kom visselpipan
och den skarpa rösten. Blizz avbröt direkt och kom till matte. (Domaren var
imponerad!) Sen blev det släpp igen. Rakt på en ensam ren som splittrats från
den större gruppen. Ja, ja, i brist på annat! För något annat hittade de inte.
Efter 5-6 timmar avbröts provet och det var bara att konstatera att området var
tomt på älg. Det blir omprov! Ja, så kan det gå!
På kvällen fick jag själv ett SMS från min domare: "Omprov fredag!". Så nu är
det min tur att packa väskan, hundpapper m.m. och ladda för prov. Hoppas på
bättre tur denna gång!
Web-Inger
tisdag, 2 november
Ryggsäcken är packad och alla papper är i ordning. Provreglerna låg på
bordet, snyggt inlagda i plastfickor, uppslagen. Jag har just varit förbi
Katarina/Blizz och fikat. De skall gå jaktprov imorgon. Det är deras livs första
jaktprov. Men även om Katarina har gått ett otal (bruks)hundprov i sina dar så
är ett jaktprov lite annorlunda. Det ju så mycket som man inte kan påverka,
framför allt att det finns älgar i området och att älgarna inte har för mycket
spring i benen. Och första gången är ju alltid lite speciell, som det heter! Vi
håller alla tassar och tummar och hoppas att Blizz får några älgar i sitt område
så att hon får visa även för domaren vad hon går för. Vi andra som har sett
henne "in action" vet ju redan att det är en kanonhund! Imorgon kväll vet vi hur
det gick. Spänningen är oooliiiiidlig!
Web-Inger
söndag, 24 oktober
Har varit i stugan över helgen för att jaga. Denna helg var det fullt av
älgar varthän vi gick. Raija och Akka fick
mycket att göra, men det betyder inte att det var enkelt. Efter en höst med få
älgar så stod det plötsligt flock på flock älgar framför dem, ofta med en
brunstluktande tjur i gruppen. Vilken ska man då välja när alla går åt varsitt
håll? Efter ett av släppen kom Raija tillbaka alldeles nedblodad hela fronten
och nos/mun. "Jaha, nu har hon blivit sparkad!", tänkte jag, men så illa var det
inte. Hon hade bara bitit sig i tungan, och det blöder ju rejält. Så det var bar
att torka av det värsta och "off you go", igen. Hon gick glatt iväg igen och
hittade snart en ny älg att skälla på.
Själv råkade jag ut för en riktig "Hälge"-historia. Stod på pass nere vid en myr
med extra stor uppmärksamhet. Hörde och upplevde att det var älgar på andra
sidan myren. Såg på GPS'en att Raija och Maj-Britt var på väg mot mig och
älgarna. Raija verkade ha fått upp ett spår och kom i sidvind. Plötsligt känner
jag doften av (brunst)älg. Jag vänder upp mot vinden/skogen men ser absolut
ingenting, men en tjur och sedan 2 älgar till, hade passerat ca 180m bakom mig
och över en rågång (sågs av en annan passkytt på långt håll som bara väntade på
mitt skott). Vilka fulingar! Gissa man känner sig snopen. Men det lär inte vara
den sista gången. Jag slutar inte att förundras över hur tyst dessa stora djur
kan röra sig i skogen.
Web-Inger
onsdag, 13 oktober
Idag fick Skogsgudinnans kennel sin första pristagare på löshundsprov! Ett
stort GRATTIS säger vi till Skogsgudinnans Bella med matte Lena
Wiss! Vi lyfter på hatten och bugar djupt. Enligt husse Tommy, som också var
med, jobbade Bella mycket bra och hade ståndsarbete i 100 minuter innan domaren
stötte. Älgen buktade bakom dem och korsade deras spår. Bella följde efter, men
älgen drog iväg och Bella var då så trött att hon valde att ta spåret tillbaka
till matte och husse och släppte förföljandet. Men domaren var nöjd ändå.
Idag fick även Beyla göra sitt första skarpa eftersök på älg,
ca 70-80m. Det klarade hon alldeles utmärkt.
Nere i södern har älgjakten just startat så rapporterna lär förhoppningsvis
dugga tätt framöver.
Web-Inger
måndag, 11 oktober
Läste i senaste numret av Hundsport att från 1 januari 20111 kommer även hundar
tillhörande Svenska Älghundsklubben (SÄK) kunna bli viltspårchampion. Jag hoppas
nu att många laikaägare tar tillfället i akt att träna spårarbete med sina
hundar. Laikan är ju en hund som är djup avlad för sökarbete, men kan även
utveckla sin spårförmåga. Och att ha en vältränad spårhund är mycket värdefullt
vid eventuella eftersök! Dessutom är det en skyldighet, enligt svensk lag, att
ha en godkänd eftersökshund tillgänglig inom 2 timmar för att kunna
spåra det vilt som man jagar och eventuellt skadeskjutit.
Web-Inger
lördag, 9 oktober
Fick idag chansen att gå ett löshundsprov med Raija. Trots
en tuff förkylning så tog jag mig upp i arla morgonstund (04.15) och körde
norrut till trakterna kring Överkalix. Har fått lov att låna marker för att gå
prov på. Dessa marker är fulla av älg (stor tilldelning) men tomma på renar. Och
eftersom det nu är brunstuppehåll så kunde inte tillfället vara mer perfekt. Vad
spelar då en förkylning för roll? Det är ju hunden som skall springa i skogen,
inte jag.
Sagt och gjort. Strax efter 06.00 stegade jag in i köket hos domare Henry
Önneholm. Efter en kopp fika så körde vi ut till skogen och släppte Raija. Hon
drog iväg, som sig bör. Vi gick och gick och gick och gick...., men inga älgar.
Henry blev mer och mer förvånad. "Men HÄR brukar det finnas älg!", sa han vid
varje nytt område vi intog. Men inga upptag. Vi såg inga färska spår eller
spillning heller. Efter 3 tim och 45 min bytte vi område. På det nya området
hade man i alla fall sett en ko/kviga dagen innan. Där hittade vi även färsk
spillning och Raijas nos gick igång och hon gjorde längre sök. Men ingen älg.
Efter ytterligare ett par timmar fick vi vackert ge upp. Så är det med naturen
och jaktprov; man kan inte beställa älgar och ställa ut dem på lämpligt ställe.
Det får bli omprov, hoppas jag. Raija hittade däremot en orrhöna och sedan en
ekorre mot slutet, så Henry fick i alla fall höra hennes vackra stämma en kort
stund. Dessutom hade hon hittat 2 slaktplatser, av äldre datum... Det fick bli
duschen när vi kom hem!
Stannade på fika hon Alpha med familj på vägen hem. Alltid
skönt att få "debriefa" lite hos några som är lika jakt- och hundtokiga som en
själv! Och så klia lite på Alpha också. Aldrig fel!
Fick även höra att pappa Igor (A-kullen) nu är filmstjärna! Han
är Peter Stormares hund i filmen "Jägarna 2". Kan inte vänta på premiären (som
lär bli i Överkalix, enligt rykte). Undrar om Igor får gå på premiären?
Web-Inger
lördag, 2 oktober
Ännu en älg har skjutits för Alpha. Det blir den 3:e för i
år. Stoltare husse får man leta efter! Vi lyfter på hatten och gratulerar!
Web-Inger
lördag, 25 september
Förmiddagen fick Raija och Blizz söka av en liten såt i
byaskogen. Allt de hittade var färska spår efter ko och kalv. (De hade gått
bakom ryggen på Maj-Britt där hon stod på pass!) Efter en paltlunch vid elden så
tog vi oss an en ny såt. Denna gång fick Akka och Blizz förtroendet. Akka
värmde upp genom att jaga lite renar. Hej, va det gick. Hon släppte dock snabbt
och återgick till att leta älgar. Blizz jobbade som vanligt vidare i fina sök.
Katarina och jag sneddade över ett litet myrstråk, med Akka framför oss.
Plötsligt hör vi hur Akka skallar/skriker/tjuter och det drar iväg i hög
hastighet söderut. Först trodde jag att det var renar igen, men undersökning av
upptagsplatsen visade dock att det var stor och liten älg (ko och kalv?). Akka
förföljde ca 1 km, i en hastighet av 25-33 km/tim, men släppte sedan och kom
tillbaka. Under tiden hade Blizz sökt ut i annan riktning. Hon stod stilla på
ett och samma ställe säkert 10 min men inga skall. Sen bar det söderut i full
fart. Sen stilla. Sen bar det norrut igen. Sen stilla. Eftersom det är
björnmarker just där så misstänkte vi att hon hade träffat på nalle, därav
avsaknaden av skall. Jag kallade in Akka och Maj-Britt hämtade upp Katarina och
mig med bilen. Blizz var då långt borta. Det blev lite av rally på knagglig
skogsbilväg. När vi var nästan framme hos Blizz såg vi på pejlen att det bar det
av norrut igen, där vi kom ifrån. Det var bara att vända. Sen såg vi att Blizz
hade släppt och vi hittade slutligen henne, trött men lycklig, på skogsbilvägen.
Var det älg eller var det björn hon hade varit efter? Ja, vem vet?
Dagen avslutades med att Katarina och Maj-Britt grävde nytt hål till dasset. Sen
badade vi bastu och drack tillhörande kall öl för att slutligen återigen äta en
god middag.
Raijas framben höll för förmiddagspasset och ingen hälta syns ens efter vila.
Skönt!
Imorgon blir det packning, urstädning och hemfärd. Våra härliga jaktveckor är nu
avslutade och framöver blir det bara jakt på helgerna.
Web-Inger
fredag, 24 september
Efter många timmars regn (halva natten) så klarnade det upp på
morgontimmarna. Vår jaktmorgon började med att inspektera en älgslagsmålsplats
på en väg. Där var vältrampat och det var ett antal tussar av älgpäls på backen.
Tänk om vi hade varit ute bara lite tidigare, då kanske vi hade fått äran att
beskåda det. Sen fick vi börja jobba! Förmiddagen spenderades genom att gå
igenom en såt där det brukar finnas djur, men inte det. Hittade däremot en
hundägare med kompis som letade sin hund. De jagar ca 3 mil från oss. Ja, så är
det att ha gråhund (tror vi att det var)! Då får man lägga jaktdagar på att leta
hund i stället för att jaga. Tacka vet jag laika!
Hann med en såt till före lunch; Katarina/Blizz på ena kanten, Maj-Britt/Akka
på andra, men inga djur. Lunch i det fria och sedan en ny såt. Eftersom vi
misstänkte att det kommit in djur i såten som vi gick före lunch så tog vi såten
söder om denna efter lunch. Där kan det stå djur nere vid en liten bäck. Men,
ack nej! Lyssnade lite till den långväga hundens skall som bar än hit än dit,
men utanför våra egna marker. (Det ljöd även på natten när Katarina var ute och
kissade!) Avbröt sedan och gjorde kväll.
Raija fick vila idag också då hennes högra framben återigen visat tecken
på rester från skadan som hon ådrog sig under grävlingjakten i Örebro för nästan
2 månader sedan. Heldagsjakten i onsdags blev lite för tuff för hennes
muskel/sena.
Web-Inger
torsdag, 23 september
Regnväder hela dan, så det blev en vilodag för både oss och hundar. Däremot
fick vi finbesök i stugan. Det var Sven-Åke Rönnebro (Kätkes kennel) som hade
vägarna förbi. En kopp kaffe blev det och så lite hundsnack. Vi fick även kika
på hans 3 laikor som han hade med sig i bilen, bl.a. en kullsyster till Raija
(Tara). Tara blev bästa tik på stora finska laikautställningen i mars. Oj, va
fin hon var! En kopia av pappa Vaksi, enligt Sven-Åke.
Web-Inger
onsdag, 22 september
Med välpackade ryggsäckar, och 3 laikor, ställde vi vår kos till våra
"bortre" jaktmarker. Vår målsättning var att träna hundarna och ge dem lite
jakttimmar i kroppen. Maj-Britt gick med Akka, jag och Katarina gick med
Raija och Blizz. Hundarna stötte en tjädertupp och en tjäderhöna
flera gånger under dagen (troligtvis samma par). Under förmiddagen såg Maj-Britt
spår efter ett stort djur, annars var det tomt.
Efter en välförtjänt lunchrast (med tillhörande tupplur) gick vi åt varsitt håll
igen. Raija valde att följa med Maj-Britt och Akka, så Katarina och jag gick med
Blizz. Strax efter start så fick Akka upp djur och det drog iväg i hög fart.
Akka släppte ganska snart och gick tillbaka till upptagsområdet. Raija måste ha
hört Akka och djuret (troligtvis en tjur) och sprang upp i området, spårade upp
den och ställde den. Ett ståndskall som höll i sig i ca 15-20 min. Sen bar det
iväg igen och Raija nödgades släppa och återgå till Maj-Britt. Akka hade under
tiden troligtvis följt ett annat djur, men kom sedan åter. Blizz hade helt tomt
på djur i sin såt. På väg åter till bilarna fick Raija återigen upp tjäderhönan
(2 ggr), men när Akka och Blizz skulle hjälpa till så tyckte nog hönan att det
blev för rörigt i skogen och flög sin väg.
Under lunchrasten ringde Gösta. Han sa att Alpha fungerar mycket bra i år
och ställer älgar till höger och vänster. Ska bli spännande att höra hur det går
på Alphas jaktprov framöver i höst.
Web-Inger
En välbehövlig vila för matte (Katarina)....
... och hund (Blizz).
tisdag 21 september
Så kom då äntligen Beylas röntgenresultat. HD: A; ED: ua! Beyla har
även hämtat sig från halsinfektionen och är snart redo för jakt. Vildsvinsjakt
blir det till en början, senare väntar älgjakten.
Här i stugan har vi fått besök av Blizz med matte. Vi är nu 5 tikar
och 3 tjejer; snacka om Girlpower! Blizz behöver lite jakttimmar i kroppen så
att hon är redo för jaktproven som väntar i höst. Vi tog en liten såt med Blizz
på förmiddagen och hon hittade ett mycket färskt spår, men den älgen hade redan
gått sin väg. (Maj-Britt hörde den tidigare från sitt pass.) På eftermiddagen
fick Raija och Akka gå igenom en liten såt, men allt Raija hittade
var rävgryt (som vanligt). Akka hittade också någonting. Det var obestämbart men
hade en viss doft av gammal abborre/surströmming. Hon tyckte dock att det
luktade jättegott och rullade sig gladeligen i det. Det blev direkt in i bastun
när vi kom tillbaka till stugan!
Web-Inger
söndag, 19 september
På förmiddagen fick Akka gå ett ordentligt pass. Hon hittade lite
renspår, annars inte så mycket mer. Vi hittade spår efter nyvaken björn (från i
våras). Den hade varit och rivit i ett antal stubbar, så det såg ut som en
mindre flisanläggning i skogen. Vi hittade även ett fällhorn av älg, med 9
taggar och kraftig rosenstock! Riktigt tjusigt! Det måste ha varit en stilig
tjur! Släpade hem det, fäst i midjeväskan. På eftermiddagen/kvällen tog vi en
sväng med Raija och Unna för att se om det kommit in någon tjur
efter kon och kalven som vi sett spår av på förmiddagen, men nej då. Sen blev
det valvaka halva natten.
Web-Inger
lördag, 18 september
Nu har dagarna lugnat ner sig, köttet är i frysen och de flesta i jaktlaget
har åkt hem. Kvar är vi för att ge hundarna mer tid i skogen med förhoppningsvis
fina älgarbeten. Och kanske att det blir en fågel eller två också. Det är upp
till Raija!
Akka fick gå ett kortare släpp på förmiddagen, ingenting mer än färska
spår efter ko och kalv. Vid lunch fick Raija gå ett längre pass. Direkt
efter släpp fick hon upp fågel, men hon var lite för het, så den flög sin kos.
Hon fick sedan upp en ko och kalv som hon jobbade på ett tag, ett riktigt fint
arbete! Maj-Britt och jag hittade även en några dagar gammal björnlega samt 3
rejäla spillningshögar.
Web-Inger
torsdag, 16 september
Ayla fick åka hem från Djursjukhuset idag, med en laddning medikamenter.
Fick på eftermiddagen ett MMS från matte på en sjukskriven Ayla i favoritsoffan,
med huvudet på favoritkudden. Fast bäst är det ändå att vara med husse i skogen!
Nu blir det konvalescens en tid, så att ögat och huvudet får läka.
Web-Inger
onsdag, 15 september
Var ner till Luleå idag, för att jobba. Fick ett samtal från Peter på
förmiddagen. Han var på Djursjukhuset med Ayla. Hon hade fått en pinne i
högra ögat/blivit sparkad under morgonens jakt, och behövde veterinäröversyn.
Veterinär Elisabeth W-H konstaterade att höger pupill inte reagerar som den ska
och hon blev kvar över natten för observation och smärtlindring. Åkte förbi
Djursjukhuset efter jobbet och hittade en nedstämd och dämpade liten "bandit",
med stor krage, i en bur på vårdavdelningen. Hon var rastad och hade fått mat,
men vad hjälpte det. Husse var ju i skogen! Hoppas att hon snart får komma hem!
Tog en bild och MMS:ade till oroliga matte och husse. Körde sedan tillbaka till
stugan för fortsatt ledighet/jakt.
Web-Inger
måndag, 13 september
Visst är det konstigt! När man planerar en såt, hur passkyttarna ska stå och
hur hunden/hundföraren ska gå, så blir det ändå aldrig som man tänkt sig. Imorse
var vi alla på väg till våra platser, men innan vi hann komma dit så anropade
jaktledaren alla på radion att "det var klart". Så det var bara att vända om och
åka tillbaka. Efter omhändertagande av älgen så blev det (lite tidig)
lunch innan vi tog ett par organiserade såter till. Akka fick ta en av
dem. Den var tom, förutom på en tjäderhöna som hon tryckte framför sig, och
sedan var jaktdagen slut. Som vanligt avslutades dagen med bastu och middag.
Läggdags vid 21-tiden.
Web-Inger
Stolt Tex med glad husse. Död älg.
Urtagning med assistans.
söndag, 12 september
På väg från en såt till en annan sågs en tjur på en kraftledningsgata. Maj-Britt och jag
gjorde en snabbutryckning med Raija och ytterligare 2 skyttar, men älgen
hade redan rusat iväg från området. Raija följde vittringen ett par hundra meter
men släppte sen. Resten av dagen jagade vi av mindre såtar med Tex och
Raija omväxlande, men inga djur. (Raija fick jag däremot hämta med koppel 3 ggr
från en rävlya, där hon grävde sig djupare och djupare in. Till slut fick hon gå
i koppel ända till bilen! Inget mer släpp idag!) Dagen avslutades med bastu och
färsk älgfilé, potatisgratäng, murkelsås, grönsaker och ett glas rött. Sämre kan
man ju äta!
En rapport från Gösta/Alpha kom vid lunch. Alpha har jobbat på hela
helgen. Han har lugnat sig jämfört med förra året, men ännu finns det lite kvar
att önska för att arbetet skall bli komplett, enligt husse. Alpha har fått gå
ett eftersök på en skadeskjuten älg i helgen, vilket han skötte med den äran.
Husse avfångade älgen efter att Alpha fått skälla på den lite. De har nu skjutit
6 vuxna och ett par kalvar på 2 dagar (om jag minns rätt), så deras slaktbod är
nu full.
Web-Inger
lördag, 11 september
Denna dag började med köttdelning av onsdagen pinntjur. När köttet var delat
och placerat i frysen åkte vi tillbaka till byaskogen för fortsatt jakt.
Idag fick Tex (jämthunden) jobba. Tyvärr ingen lycka idag heller, så återigen fick
vi lämna jaktskogen otillfredsställda.
Vår jaktledare hade under dagen kokat älgköttsoppa till kvällens gemensamma
middag. Hans älgköttsoppa kan man vänta hur länge som
helst på! Världens bästa!!
Web-Inger
fredag, 10 september
Åter en dag i våra ”bortre” jaktmarker. Där hade vi i alla fall sett älg.
Maj-Britt skulle gå med Raija och vi andra skulle passa. De jobbade av
området fint under ca 2½ timme. Allt de hittade var lite halvfärska spår (och en
tjäder). Efter den obligatoriska lunch-vilan bytte vi område. Såten var ny
mycket bred och förutom Maj-Britt och Raija så gick ytterligare 2 skyttar med i
bredd genom såten. Raija hade återigen en tjäder och där fanns lite färska
älgspår. När såten var nästan genomgången hördes ståndskall! Maj-Britt var
närmast och när hon kom fram så var det en ko med kalv som Raija hade ställt.
Fel djur! Raija hade retat upp kon ordentligt och hon levde om och sparkade
omkring sig. Sen drog kon över bäcken och söderut. Kalven hamnade i bäcken, och
Raija efter. Kalven lyckades ta sig upp, och Raija efter. Strax efter kom kalven
simmandes nedströms bäcken, och Raija efter. Maj-Britt fick göra en
”målvaktsräddning” ner i bäcken och greppa Raija. Raija blev lite sur för hon
hade ju så kul, tyckte hon. Sen kom jag med kopplet. Kalven klarade sig utan
fysiska men, och vi hoppas att kalven hittade sin mamma igen.
Fick ett telefonsamtal från Jens under dagen. Beyla har idag varit till
veterinären och HD/ED-röntgat. Vi väntar nu med spänning på hennes resultat.
Beyla har även varit lite hängig. Jens misstänkte först skendräktighet, men idag
när hon nu ändå var sederad i samband med röntgen passade veterinären på att
titta djupt ner i halsen på henne. Vad fick han skåda: jo, ett par mycket
svullna, röda och blodsprängda tonsiller! Så nu blir det medicin så att hon är
”fit for jakt” så snart som möjligt.
Web-Inger
Välbehövlig vila vid elden.
En stunds vapenvila.
torsdag, 9 september
I Kangos går det vilt till! Jag fick nämligen ett MMS från Peter och Maria.
Ayla hade, tillsammans med flockbrorsan Musti (även han en östlaika),
varit på björnjakt. Än gick det hit, än gick det dit. Efter ett antal timmar
tappade de björnen och fick gå hem. Vår vita bandit, Ayla, var vid hemkomsten
inte längre så vit utan mer åt det bruna hållet. Det blev bad i älven och
förpassning till hundgården.
Vår egen morgon började med ett fortsatt eftersök på gårdagens älg. Vi gjorde
ett spårupptag strax före sista blodet. Onni jobbade som vanligt fint,
men strax efter blodstopp tog det helt stopp även för henne. Vi fick till slut
ge upp, efter ca 3 timmars arbete, och meddelade grannlaget riktningen på spåret
så att de kunde hålla utkik efter detta djur. Därefter återanslöt vi till vårt
jaktlag. Efter lunch gick vi igenom en såt här i byn. Jag gick med Raija
och hon jobbade mycket fint, men vad hjälper det när inga djur finns? Det blev
en ganska tidig kväll.
Web-Inger
onsdag, 8 september
Idag åkte vi till våra ”bortre” marker. Där får man parkera bilen på en
vändplats och gå en bra bit innan markerna börjar. Fast det är där de stora
älgarna finns! Och det dröjde inte heller länge förrän årets första älg var
nedlagd (av passkytt). Men det var ingen lätt match, för alla fina älgar är ju
alltid längst bort och helst på en myr eller annan otillgänglig mark. Men till
slut var den bärgad och upphängd vid vår slaktbod.
Fick en skadeskjutning på eftermiddagen som Akka och Maj-Britt fick ta
över eftersöket på. Vi misstänker att det var en touch i bröstet/bogen, då
skottet tog lågt framifrån. Akka jobbade mycket lugnt och fint. Blodspåren
upphörde efter ca 2 km men hon spårade vidare ca 1 km till. Där valde Maj-Britt
att avbryta, efter totalt ca 5 timmars spårarbete. Vi tar Onni imorgon.
Web-Inger
tisdag, 7 september
Återigen fick Raija börja. Denna morgon gick Maj-Britt som
hundförare. De gjorde ett bra arbete och om man dömer av Raijas sökarbete i
GPS’en så fanns det inte en chans att det fanns någon älg i området. Däremot
fick vi en riktigt spännande stund då Raija hade ståndskall i 15 min. Skallen
ekade i skogen och alla grabbade sina bössor. När Maj-Britt äntligen lyckades ta
sig nära så visade det sig att det var en tjäder. Har man en laika, så har man!
Synd bara att hon inte fick sig en älg med ett så fint sökarbete som hon
presterade idag. Jörgen och Tex körde nästa såt och efter matrasten tog vi en
såt utan hundar, då där var så vansinnigt mycket renar. Akka fick vila idag.
Sammanfattning: inga nedlagda älgar idag heller. Inte ens en älg-obs! Däremot
ännu mer färsk björnspillning.
Återigen fick vi ett trevligt MMS, då Arca och Bella tillsammans
med sitt jaktlag i Nuuksujärvi lagt ner en välmatad ko (utan kalv). På
kvällskvisten kompletterade de med ett MMS föreställande en helstekt älgfilé med
tillbehör. Vi lyfter på hatten och gratulerar!
Web-Inger
måndag, 6 september
Så gick startskottet för årets älgjakt. Klockan 06.00 var alla passkyttar på
plats och Raija och jag började vårt genomsök av såten. Raija börjad med
att skälla på en ekorre, innan jag ens hade strukit kopplet. Hm. Men sen körde
vi igång. Jag klarade att få henne att passera alla rävgryt utan att hon grävde
ner sig där. Efter ca 2 timmar var vi igenom såten, men inte en antydan till
älg. Lämnade över nästa såt till Jörgen med Tex. Inte heller där några älgar.
Efter matrast var det Akkas tur. Ej heller hon hittade mer än renar i sin
såt. Första dagen således utan en antydan till älg-obs från någon i laget.
Besynnerligt! Fast kanske inte, då vi fann färsk björnspillning samt ett nytt
björnide.
Däremot fick vi ett mycket trevligt MMS från Maria/Barro. Niklas hade
kört Barro på morgonen och fått skjuta en fjoling efter ett fint sök med
efterföljande stånd arbete på ca 30 minuter. Bra jobbat, grabbar! Vi lyfter på
hatten och gratulerar!
Web-Inger
söndag, 5 september
Så var det då ”dan före dan”. Vi är på plats i jaktstugan och alla grejer är
redo. Snart blir det jaktlagsmöte. Sen börjar det! Äntligen!!
Web-Inger
söndag, 15 augusti
Fick ett underbart SMS från Tobias/Boris idag. De har
varit på grävlingjakt igen. Boris fick tag på grävlingen under en sommarstuga.
Tobias lyckades till slut hitta en öppning under stugan och fick dra ut Boris
med grävlingen i munnen. Grävlingen var inte så glad, fräste åt både Boris och
Tobias. Vi kan bara konstatera att Boris nu har minskat grävlingbeståndet med
ytterligare en grävling och totalt 11 st. Grattis! Det börjar bli svårt att
hålla räkningen nu.
Web-Inger
lördag-söndag, 14-15 augusti
Det är mycket nu! Inte har man mycket mer än hunnit hem från Nora innan
man skall söderut igen. Denna helg bar det av till Rättvik och Sveriges största
älghundutställning. Ca 75 laikor ställdes på lördagen och ca 25 på söndagen.
Gissa om man var i paradiset! Med mig ner hade jag Katarina och Blizz.
Blizz skulle ställas både lördag och söndag. Vi träffade också flera
norrbottningar som hade styrt kosan söderut. Jag hade lämnat både Maj-Britt och
hundarna hemma, då vi skulle ha möte med avelskommittén och då jag skulle
föreläsa om träning av älghundar, så jag hade lite annat att fokusera på. Ville
även ha möjlighet att bara titta och njuta av vackra hundar, utan att ställa
själv. Och det var precis vad jag gjorde! Domare Ulf Ottosson imponerade på mig
med sina bedömningar. På ett lugnt och kunnigt sätt lade han betoningen på hur
hunden rörde sig, vilket är det viktigaste för en älghund, och bröt ner rörelsen
i sina beståndsdelar, dvs. bogens placering, vinklar, överlinje m.m. Överlag kan
väl helgen sammanfattas exteriört med att våra laikahanar börjar bli väl
stora/höga samt att tikarna är lite för tunna, främst i bogen. Nåt att tänka på
i aveln! Hur det gick för Blizz? Hon fick en 2:a på lördagen (lite överhull,
tyckte domaren) och en slät 1:a på söndagen. För Blizz del väntar nu en höst med
älgjakt och jaktprov. Vi håller tummarna!
Web-Inger
måndag 9 augusti
Vilken underbar helg! Under lång tid har Boris husse
tjatat om att vi skall komma ner till honom och jaga grävling. Tiden går som ni
vet fort. Men i år var det bara att prioritera upp denna inbjudan och vi styrde
kosan söderut, mot Nora. Unna hade vi leasat ut (tack, Anna!), så vi hade bara
Akka, Raija och Onni med oss. Körde hela dan och kom ner på
kvällen. Installerade oss i Tobias föräldrars husvagn och tog en fika samt bytte
kläder. Sen var det bara på med pannlamporna och ut i skogen. Gick med Akka och
Raija omväxlande. De jobbade på bra men inga fynd (förutom 1 sork och 1
kopparorm, ormen fick överleva).
Sov ut på morgonen, var på stan på lite sightseeing och sen ut igen på kvällen.
Tobias hade förvarnat alla grannar, dvs. halva socknen, så alla hundar, katter
och småbarn var därmed inplockade. Det var inga problem att gå över andras
marker, för alla vill ha bort detta skadedjur. Denna kväll började vi med Boris.
Släppte vi hundarna på ett fält samt i en skogsdunge - ingenting. Omgrupperade
oss till en havreåker. "Här finns det garanterat grävling!", sa Tobias.
Hann inte mer än släppa Raija så blev det ståndskall. Hon tappade grävlingen i
höggräset (kändes som man gick i Amazonas djungel) men hann inte gå vidare i
havreåkern mer än 50-100m så vart det liv i luckan igen. Vi räknade till minst 3
djur, av ljudet att döma. En passerade max 2 meter från våra fötter, så vi fick
hoppa åt sidan (men vi såg inget pga. mörkret). Men hon fick inte fast någon.
Hämtade Akka som understöd, men grävlingarna var som bortblåsta. Inte lätt för
en hund som inte har jagat i mörker, att jaga i en ny biotop djur som de aldrig
sett förut, vilka dessutom tömmer sina analsäckar så att hundarnas känsliga
luktsinnen totalhavererar! Det var som om Akka blev förbannad, och hon sågs
sedan studsande som en känguru i havreåkern för att åtminstone kanske kunna se
något. Plötsligt drog hundarna iväg efter något (såg vi på pejlen). Mot vägen!
Vi gick efter. Och där under vägen, i en smal vägtrumma, låg en förskräckt
grävling och tryckte. Hundarna var som galna, men det var inte direkt skottläge
då vi aldrig hade fått ut den från trumman. Så det var bar att konstatera 1-0
till grävlingen. Eller kanske 5-0 om vi summerar kvällen.
Morgonen efter var Raija nästan blockhalt och hade jätteont i sin bog, så det
var slutjagat för hennes del på denna resa. Det blev Rimadyl, lugna promenader
och vila istället. Akka däremot var på G. Vid kvällens släpp var det som om hon
blivit riktigt förbannad över gårdagen, så hon intog motsatta havreåker med stor
frenesi. Lyckades få tag på en grävling men den rackaren flydde in under en lada
(enligt pejlen). Återigen 1-0 till grävlingen. Bytte till Boris och släppte
honom mot gårdagens havreåker. Han gjorde några repor och försvann sedan ett
antal hundra meter bort där det blev ståndskall. Vi tog oss dit, men då hade han
släppt och vi hittade bara ett gryt som var halvt urgrävt av en hund. Platsen
stank grävlingsanalsäckar och vi gick vidare. Strax ljöd ett nytt ståndskall ett
par hundra meter bort och vi gick mot platsen. Det tystnade dock men vi letade
upp platsen. Återigen en häftigt stort gryt med ett antal ingångar. Det är då
man skall hala fram en liten borderterrier från ryggsäcken! Boris kom fint på
inkallning och vi beslutade oss för att avbryta. Dagens matchresultat: 3-0 till
grävlingarna.
Efter en 4 timmars sömn så började återresan till Luleå. Även om grävlingarna
vann varenda match så var det en fantastisk och spännande jaktupplevelse. Det
lär inte vara sista gången som vi jagar grävling! Ett stort TACK till dig,
Tobias, för din gästfrihet och välvilja.
Web-Inger
söndag, 1 augusti
Första söndagen i augusti är det alltid älghundsutställning i
Överkalix. Vi hade inga hundar från Skogsgudinnans kennel att ställa, men
nyfiken på andra fina laikor är man ju alltid. Totalt 21 östlaikor ställdes ut.
Som vanligt i en liten ras var kvalitetsvariationen spridd. Tre välförtjänta
cert delades ut. Det mest positiva var dock nog att det var 6 tikar mot 3 hanar
i jaktklass! Kul att tikarna börjar gå jaktprov och meriteras, för det är trots
allt tikarna som är något större nedärvare än hanar. Två hanar bedömdes som för
höga, vilket är tråkigt för ägarna då det är mycket fina hanar.
Efter utställningen åkte vi på hembesök till Alpha. Husse
håller honom vältränad så att Alpha skall vara redo till 6 september då
älgjakten börjar. Så älgar: Se upp, snart kommer Alpha!
Web-Inger
tisdag, 27 juli
Så kom då äntligen Barros röntgensvar: HD:A, ED: ua.
Grattis Maria!
Web-Inger
fredag, 16 juli
"Ska ni inte komma förbi så kan vi gå och bada?", frågade Katarina i
telefon. Vem kan motstå en sån förfrågan på fredagskvällen? Så vi packade in
alla 4 hundarna i bilen och åkte över till Katarina och Micke i Gäddvik. Blizz
hade badat på dan, så hon fick stanna hemma när vi gick ner till Lule älv.
Maj-Britt hade varit företagsam och tagit på sig bikini, så hon, Katarina och
Micke älgade ut i älven. Jag gick så långt ut som mina kortbyxor tillät. Det var
helt ljuvligt varmt i vattnet. Schäfrarna busade på som galningar medan laikorna
badade lite mer kontrollerat och sofistikerat, så som laikor gör. Raija ville
inte gå så djupt, även om Micke försökte få henne att simma. Men han fick bara
sura blickar tillbaka. Akka gick med Maj-Britt. Unna försökte härja på med Akka
och till slut sa Akka ifrån och tryckte ner Unna under vattnet, så att vi fick
bryta dem. Upp kom en frustande halvdränkt Unna, men det hindrade inte henne
från att anfalla Akka igen. Pust, att hennes energi aldrig tar slut!
Onni uppförde sig som vanligt exemplariskt. Efter
badturen blev det fika innan hemfärd. Gissa om det blev att dammsuga upp sand på
parkettgolvet dagen efter...
Web-Inger
torsdag, 15 juli
I 18 år har den hållits på sin plats. Min Springer på min gamla
hederliga gula cykel, alltså. Men ikväll var det slut på det! Tänkte mig en
liten cykeltur med hundarna, en efter en. Började med Unna, för att få henne
lite lugn. "Att springa är fantastiskt", tycker Unna, så man får hålla igen
henne lite i början. Efter uppvärmningen kan man släppa på lite, och då går det
undan, ska ni veta! Jag har inte heller riktigt vant mig vid att ha en hund som
jagar bilar, helikoptrar och annat som går fort (förutom fåglar, löv och annat
mer normalt), så när vi blev omkörda av en bil i drygt 90 knyck skulle hon efter
den med ett sånt ryck att hela Springern roterade kring sin axel. Och jag som
trodde att den rostat fast för all evighet.... Men det var bara att cykla hem
med Springern som tog i högerbenet resten av resan. Väl hemma försökte jag
knacka tillbaka den, men det gick inte så det var bara att skruva isär den och
montera om den. Men vilken tur att jag hade en Springer! För vad hade hänt om
jag bara hade haft henne i koppel i handen? Huvva, hemska tanke!
Web-Inger
onsdag, 14 juli
Så var det Barros tur att röntga höfter och armbågar.
Tid hade bokats på Djursjukhuset Gammelstad och jag följde med Maria. Barro
uppförde sig som vanligt exemplariskt och lät sig fotas i alla möjliga
ställningar. Bilderna såg bra ut och vi väntar nu med spänning på SKK's
utlåtande.
Web-Inger
En glad Maria med en något groggy Barro.
måndag, 12 juli
Just hemkomna från ett räddningshundläger kan jag bara konstatera att
jag slutar aldrig att imponeras av våra fyrfota vänner. Denna gång hade jag
Unna med mig. Tänkte att hon skulle få prova på lite miljö och
göra lite hitta-övningar, detta för att utveckla henne lite. Lägret anordnades
av SRhF (Svensk räddningshundförarförening) och var denna gång beläget i
Nynäshamn/Stora Vika (en gammal nedlagd fabrik). Eftersom denna hemsida
egentligen handlar om våra laikor så skall jag fatta mig kort. Hennes utveckling
gick spikrakt upp i himlen under denna vecka. Vi flög ner och hem (första gången
för henne på flyget) och bodde på vandrarhem med hundarna i burar i separat
sovsal. I början av veckan fick hon vara med och valla samt göra några lätta
hitta-övningar i lätt miljö, i slutet av veckan gjorde hon regelrätta sök i
medelsvår miljö med markering (lös rulle). Till saken hör att det var 30-grader
varmt nästan varje dag! Jag är så imponerad av min lilla skrutt! Det kanske blir
hund av henne till slut!
Denna vecka hade jag även min syster med mig. Jättekul! Vi har inte semestrat
ihop på ca 35 år, vad vi kan minnas. Om de flesta anser att vi räddningshundfolk
är knäppa som tillbringar våra semesterdagar i ruiner och gamla nedlagda
asbestdammiga fabriker (fulla av huggormar och spindlar), så kunde vi nog bara
konstatera att Karin var knäppast. Hon har ju inte ens en hund!
Web-Inger
Karin & Unna vilar.
Unna & jag efter ett ytsök.
I väntan på arbete.
lördag, 10 juli
Det är inte bara att åka till en utställning och hämta sin rosett. Det
fick Beyla med familj erfara idag. De hade anmält sig till en
internationell SKK-utställning. Visst hade Beyla svidat om till sommarpäls, men
var för övrigt redo att visa upp sig. Vår lilla snygging har ju tidigare tagit
domare med storm. Denna dag hade dock domaren nog vaknat på fel sida och Beyla
åkte ut med en 3:a! Kritiken var dock fin, men domaren gillade tydligen inte
Jens sätt att visa hunden. Nu var det bara en handfull älghundar där och vad jag
förstod så fick inte heller de övriga så värst bra kritik. Det blir till att
ställa henne på en SÄK-utställning till vintern istället, när hon har satt på
sig sin vinterpäls, och för domare som vet hur en snygging ska se ut!
Web-Inger
onsdag, 16 juni
Ännu ett år har vi varit söderut på kennelläger (schäferkenneln). Detta
år var vi tillbaka på Backamo, utanför Ljungkile (Bohuslän). Det är alltid lika
kul på detta kennelläger. Kennelmamman Gunnel har en otrolig förmåga att hitta
bra och trevliga köpare till sina valpar. Vi var väl ett knappt 30-tal personer
som ägnade dagarna åt att träna sök, spår, lydnad med framför allt ha väldigt
trevligt tillsammans. Kul även att träffa Unnas syskon och se hur de var. Det
var bara att konstatera att vi ligger lite efter med lydnaden. Men det kommer!
Jag siktar på appellen till nästa sommar.
Gunnel med Tyra har hittat sina apporter!
På vägen hem åkte vi förbi Boris/Tobias i Örebro och tog en
snabbfika. Vi fick en inbjudan till grävlingjakt i augusti. Det låter lockande!
Web-Inger
Maj-Britt och Boris.
lördag, 5 juni
Nu är det länge sedan vi hade något att berätta om, men nu har vi haft
lite aktiviteter igen! Denna gång fixade vi en viltspårdag tillsammans med
Kallkällans kennel (border terrier). Vi samlades kl.09.00 ute i den djupa
skogen. Först delade vi in oss i grupper om 2 och 2. Varje par fick ett eget
område att lägga spår i och sedan skingrades vi åt olika håll. Sanna och jag
jobbade i par och la spår åt Onni och Raija. Vi la ett svårare spår till Onni,
ett enkelt spår till Raija (som mest vill titta på fåglar och ta vittring på älg
och annat kul), samt ytterligare ett kort spår med fokus på upptag till Onni.
Därefter åkte vi tillbaka till återsamlingsplatsen för att låta spåren ligga
till sig. Eva och Joanna berättade att de hade haft björnkontakt, så de fick
bråttom till bilarna igen. Ja, dom skyllde på det i alla fall, men jag tror att
det bara var några grabbar som visslade på dom där i snårskogen....
På återsamlingsplatsen fixade vi till en eld och grillade korv och lagade mat på
Murikka. Jag hade fixat till en chokladmousse som vi alla njöt av till
efterrätt. Riktigt mysigt var det! Sen var det dags att gå våra utlagda spår.
Sanna var för dagen utan hund, så hon fick låna Onni. Onni skötte sig
utomordentligt, som vanligt. Jag gick med Raija (som tittade efter fåglar och
vindade in älgar, också det som vanligt). Vi hittade i alla fall alla utlagda
klövar och kunde sedan återgå till gruppen. Innan alla hade spårat klart hade
klockan hunnit bli över 6!
Sammanfattningsvis så var det en helt underbar dag i goda vänners lag! Ett stort
TACK till alla er som gjorde denna dag till vad den blev.
Och ni som inte var med; se och njut av bilderna istället!
Web-Inger
Det är det här man kallar släpspår! Sanna
med GPS och snitslar i högsta hugg.
Lena försöker få fast korven.
Lena och Tommy mätta och belåtna.
Samling kring elden.
Mat på G!
"Nej, jag vill inte ha dina blöta pussar!", säger KH till Arca.
Raija inspekterar dummisar med fågelvingar.
Bella hälsar på Blizz, lite på avstånd.
"Nu ska vi se; spårlina, hund, sele..." Onni har
hittat klöven, och lite till...
Vilja med matte Moa hittade också sin klöv.
"Nej, jag släpper den aldrig!"
Akka och Maj-Britt på väg ut i spårskogen.
"Ja, då kör vi!", sa Akka och drog matte med sig.
söndag, 25 april
Nu är det definitivt över med slädsäsongen! Nu har vagnen
kommit fram istället. Lilla Unna fick prova att vara med och dra vagnen en kortare tur.
Raija och Akka fick vara med på en cykeltur idag för omväxlingsskull. Kul tyckte
de båda två och glädje-galopperade ända till Bälinge. Sen var det lite lugnare
tempo hem.
Web-Maja
Unna och Onni på vagnstur.
Det var nära att fotografen blev påkörd!
söndag, 18 april
Knappt har snön börjat tina, släden packats undan, snöskyffeln ställts
in i vedboden och solen tittat fram, då påminns man direkt om att det är april,
och med det: aprilvädret! Igår förmiddag sken solen och det var många
plusgrader. Miljömedvetna som vi är byttes vinterdäcken till sommardäck, allt
för att inte slita på vägbanorna i onödan. När allt jobba var klart (tack snälla
Maj-Britt!) så gick vi in och fikade. Och vips så var det fullt snöoväder ute.
Sen snöade det i 1 dygn. Fast jag vägrade att ta fram snöskyffeln igen (envis
som jag är)!
Även imorse och i förmiddags snöade det fortfarande. Fast sen återkom solen och
det började tina. Och eftersom envisa jag hade bestämt redan igår att det nu var
dags för cykeln att komma fram, så var det bara att klä på sig och pumpa däcken.
Maj-Britt valde att följa med så vi tog en sväng med Raija och Akka.
Därefter skulle Unna få prova på att springa bredvid en cykel
för första gången i sitt liv. Det gick oväntat mycket bra. Förutom att hon
stundom tvärnitade för att vända om och attackera Onni som kom
med Maj-Britt bakom, sen full fart framåt igen. Väl ute på 90-vägen så var det
riktigt lajbans, för det kom en massa bilar som man kunde jaga! Hej, vad det
gick! Den välanvända "Springern" fick sig en omgång och har nu börjat krokna,
men håller ännu (så länge). Alla tassar mådde bra efter och resten av hundarna
också.
En fördel med att vara uppfödare är att man får spännande rapporter från sina
valpköpare då och då. Idag pratade jag länge och väl med Beylas
husse, Jens. De hade varit och testat/tränat Beyla på Fredskog hundcenter, för
att se hur hon agerade mot vildsvin (www.fredskog.dk).
Det hade gått jättebra och hon fick fina lovord av Anders på centret. Och som
husse sammanfattade träningen: "Den del som är bäst tränad på Beyla är svansen,
för den går i ett!" Jens filmade delar av träningen och jag väntar med spänning
på att en skiva skall komma med posten! (Du kan själv kika på dem på YouTube;
sök på "1Remmakungen".) Jag har fortfarande bilden av hur Beyla
på en annan filmsekvens leker med en älgko. Vilka lekinviter, och vilken glädje!
Hon verkligen lockade/hämtade ut älgen till husse, som till slut fick hojta till
för att inte bli påsprungen. Små B:na verkar arta sig riktigt bra!
Web-Inger
söndag, 11 april
Inatt har det varit kallgrader så på morgonen skyndade vi oss ut med
släden. Antagligen den sista slädturen för denna vinter. På vägen hem hade solen
hunnit tina upp skaren, så både hundarna, jag och släden gick igenom ett par
gånger. Vi stötte på en tjädertupp som också var ute på morgonskaren. Direkt
blev det en högre anspänning i spannet. ;-D
Web-Maja
Vinterns, kanske, sista slädtur.
Så kan en tjäder se ut, ibland.
måndag, 5 april
Våren har anlänt, snön börjar tina och det är plussgrader på dagarna.
Därför får man skynda sig att fys-träna hundarna på förmiddagen medan det ännu
är hårt och lite skare. Efter ett slädpass skall det ju sedan "värmas ur" och
vad är bättre som nedvarning än ett härligt pass med bus och lek samt
efterföljande sorkjakt?
Web-Inger
Här kommer vi!
Bus och lek på skaren.
Jag tyckte jag hörde en sork härnere...
... kom och hjälp mig att gräva....
... om jag står på knä så kanske....
.... eller om vi är två
... tog dom höger eller vänster härnere?
torsdag, 1 april
Vi önskar alla våra valpköpare, och övriga vänner, en riktigt
GLAD
PÅSK!
Web-Inger
lördag, 27 mars
Första lodjuret fällt för en hund från Skogsgudinnans kennel! Det blev
naturligtvis Barro, som bor mitt i "kattlandet". Redan i höstas
visade han intresse för lo, då har träade ett gäng med 3 lodjur och skällde ut
dem så att ögonen höll på att trilla ur. Nu fick de äntligen skjuta för Barro
och husse skickade stolt ett fint MMS. Vi lyfter på hatten och gratulerar!
(Jaktlaget sköt 2 lodjur samma dag, ett hondjur och ett handjur, och fler finns
därute.)
Web-Inger
"Det var som katten", sa Barro!
lördag, 13 mars
Akkas och Raijas sidor uppdaterade, med lite nya bilder.
Web-Maja
söndag, 7 mars
NÄK's utställning i Överkalix. För första gången på några år hade
Skogsgudinnans kennel inga hundar representerade. Alla våra hundar häruppe har
nu minst en 2:a i ukl/ökl, så nu väntar bara jaktproven. Men självklart kunde vi
inte hålla oss ifrån denna utställning. Man vill väl hålla lite koll på
eventuella framtida hanar som kan vara lämpliga i avel.... Fast det var inte så
många intressanta. Denna utställning (med ca 25 startande laikor) krockade
nämligen med Finska Laikaklubbens utställning i Kittilä (med ca 95 startande
laikor). Och hur mycket man än vill så kan man inte vara på flera platser
samtidigt. (Grattis Sven-Åke Rönnebro/Tara till bästa tik i denna tuffa konkurens!!)
Hur det gick i Överkalix? BIR blev en juniorhane: Pay-Matts Jaure Tico och BIM
blev Henry Önneholms tik Katajatöyrän Eeva (efter Igor, pappa till vår A-kull).
Efter utställningen åkte vi till Gösta och Anna-Greta, dvs. Skogsgudinnans
Alpha,
och åt en härlig middag innan vi styrde kosan hemåt.
Sammanfattningsvis: En härlig helg i laikans tecken!
Web-Inger
lördag, 6 mars
Svenska Laikaklubbens årsmöte i Överkalix hölls idag. Eftersom det var
"nästgårds" så tog vi tillfället i akt och åkte dit. Vad kan vara bättre än att
träffa likasinnade och få göra sin stämma hörd? Endast ett fåtal ur styrelsen
var närvarande, men ett drygt 20-tal medlemmar och mötet avlöpte strålande. Det
mesta beslutades enligt styrelsens förslag, men en motion röstade mötet emot och
i stället enligt Daniel Cederings förslag.
I allt ett trevligt möte med efterföljande middag. Som alltid avhandlades
allehanda frågor under middagen och många "världsproblem" löstes. Himla trevligt
att få en hel dag med bara laika-snack!
Eftersom det var NÄK-utställning på söndagen hade vi lyxat till oss och tagit in
på Grand Arctic Hotell, i hundrum med alla våra 4 hundar. Riktigt mysigt
faktiskt!
Web-Inger
söndag, 14 februari
Unnas sida uppdaterad.
Web-Inger
söndag, 7 februari
Vi fick ett underbart vinterväder med klarblå himmel och sol hela
helgen. Kunde inte låta bli att fara ut på förmiddagen med hundar och släde
innan skoterförarna vaknar. Fick med mig en kamera. Men det är inte så lätt att
fota "in action".
Web-Maja
Slädtur, igen, en vintrig, solig morgon!
Unna får inte följa på slädturen, men glad ändå!
lördag, 16 januari
Det händer inte så mycket jaktmässigt nu, utan vi försöker bara hålla
våra hundar i bra fysisk form. Ett bra sätt är att köra spann. Idag var det
dessutom oerhört vacker, så jag var bara tvungen att ta fram kameran. Njut av
det härliga blåa ljuset och den mjuka, fina snön. Maj-Britt tog Akka, Raija och
Onni medan jag tog en promenad med Unna. Hon är ännu lite för ung för att
dragtränas.
Web-Inger
Laika-schäfer spann en januaridag.
Full fart framåt!
tisdag, 5 januari
God fortsättning på det nya året!
Web-Maja
Inger och Raija på skidtur under nyårshelgen.